Skillnad mellan versioner av "Gustaf Mannerheim"
Alven (Diskussion | bidrag) |
Koltrast (Diskussion | bidrag) |
||
| (7 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Bild:Mannerheim-hitler.gif|frame|right|[[Hitler]] är över på besök i Finland 1942 och grattar polarn Mannerheim på 75-årsdagen.]] | [[Bild:Mannerheim-hitler.gif|frame|right|[[Hitler]] är över på besök i Finland 1942 och grattar polarn Mannerheim på 75-årsdagen.]] | ||
| − | Baron '''Carl Gustaf Emil Mannerheim''' (1867-1951) var de finländska borgarnas ([[de vita]]) starke man som dränkte [[finska revolutionen|arbetarresningen 1918]] i blod och skapade den militärapparat som utgjorde ryggraden i den finska överhetens nya stat. Utöver alla de dåligt beväpnade och tränade [[rödgardister]] som mejades ner i strid så organiserade Mannerheim och hans kumpaner en systematiserad utrotning av de röda | + | |
| + | Baron '''Carl Gustaf Emil Mannerheim''' (1867-1951) var de finländska borgarnas ([[de vita]]) starke man som dränkte [[finska revolutionen|arbetarresningen 1918]] i blod och skapade den militärapparat som utgjorde ryggraden i den finska överhetens nya stat. Utöver alla de dåligt beväpnade och tränade [[rödgardister]] som mejades ner i strid så organiserade Mannerheim och hans kumpaner en [[vita terrorn i Finland|systematiserad utrotning]] av de röda. | ||
Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat [[tsaryssland]] troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen. | Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat [[tsaryssland]] troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen. | ||
| − | Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet | + | Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet. Han var tillhörde de som ville ansluta till [[Ententen]]. När han rott hem kontrarevolutionen så manövrerades han snabbt ut. Han blev skitförbannad så klart och lämna alla officiella poster. Drog över till Stockholm där han satt och tjurade. Finland skulle bli en monarki och tillika lydstat till Tyskland med med importerad kejsare. När [[arbetarnas resning i Tyskland november 1918]] sopade undan kejsardömet och det tyska imperiet så stod det finska borgerskapet med byxorna nere. Det var bara att ringa in Mannerheim igen. Eftersom han stod på god fot med segermakterna så blev han överstehöns ända fram till 1919. Sedan vart det val o då förlorade han återigen makten. I februari samma år hade Mannerheim inbjudits till Kungliga slottet i Stockholm för allmän ryggdunkning från överheten. Häftiga arbetardemonstrationer, kantade av kravaller, bidrog dock till att Mannerheim sjukanmälde sig och ställde in sin fortsatta turné i Skandinavien. |
| − | Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet | + | Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet när han blev överstehöns för de nazibackade finska krigsinsatserna mot [[Sovjetunionen]]. Han utsågs till president 1944. |
[[Kategori:Finland]] | [[Kategori:Finland]] | ||
| + | [[Kategori:Finska klasskriget]] | ||
[[Kategori:Finska revolutionen 1918]] | [[Kategori:Finska revolutionen 1918]] | ||
[[Kategori:Massmördare]] | [[Kategori:Massmördare]] | ||
| + | [[Kategori:Fascism]] | ||
Nuvarande version från 27 februari 2015 kl. 14.45
Baron Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951) var de finländska borgarnas (de vita) starke man som dränkte arbetarresningen 1918 i blod och skapade den militärapparat som utgjorde ryggraden i den finska överhetens nya stat. Utöver alla de dåligt beväpnade och tränade rödgardister som mejades ner i strid så organiserade Mannerheim och hans kumpaner en systematiserad utrotning av de röda.
Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat tsaryssland troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen.
Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet. Han var tillhörde de som ville ansluta till Ententen. När han rott hem kontrarevolutionen så manövrerades han snabbt ut. Han blev skitförbannad så klart och lämna alla officiella poster. Drog över till Stockholm där han satt och tjurade. Finland skulle bli en monarki och tillika lydstat till Tyskland med med importerad kejsare. När arbetarnas resning i Tyskland november 1918 sopade undan kejsardömet och det tyska imperiet så stod det finska borgerskapet med byxorna nere. Det var bara att ringa in Mannerheim igen. Eftersom han stod på god fot med segermakterna så blev han överstehöns ända fram till 1919. Sedan vart det val o då förlorade han återigen makten. I februari samma år hade Mannerheim inbjudits till Kungliga slottet i Stockholm för allmän ryggdunkning från överheten. Häftiga arbetardemonstrationer, kantade av kravaller, bidrog dock till att Mannerheim sjukanmälde sig och ställde in sin fortsatta turné i Skandinavien.
Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet när han blev överstehöns för de nazibackade finska krigsinsatserna mot Sovjetunionen. Han utsågs till president 1944.
