Dortmunder Gruppe 61

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Gruppe-61.gif

Die Dortmunder Gruppe 61 (hette först "Arbeitskreis für künstlerische Auseinandersetzung mit der industriellen Arbeitswelt") var ett av de viktigaste naven i den västtyska arbetarlitteraturen. Som framgår av namnet bildades gruppen 1961 i Dortmund (den lades ned i början av 70-talet). En viktig bakgrund till att Gruppe 61 bildades var krisen i den västtyska gruvindustrin. Denna innebar nämligen en knäck för föreställningen att Västtyskland efter kriget blivit en välfärdsstat där klasskillnader inte spelade någon roll. Krisen satte helt enkelt frågor om klass på dagordningen.

Det mål som Grupp 61 satte upp var att skapa en litteratur som undersökte den samtida industriarbetarverkligheten medelst en ny social realism och dokumentarism.

Gruppen hade 28 medlemmar. Av dessa var fyra professionella författare, medan 20 var industri- eller gruvarbetare, eller lägre tjänstemän. Gruppe 61 anknöt medvetet till mellankrigstidens "Arbeiterdichtung", men ville också utveckla denna i enlighet med en ny tids krav. Efter några år började man dock förespråka en "ny industridiktning", vilket framför allt innebar att man prioriterade ned de politiska ambitioner man tidigare haft.

Under 60-talet uppstod det motsättningar inom Gruppe 61. En del av medlemmarna ansåg att man borde försöka hjälpa arbetare att skriva om sina erfarenheter. När majoriteten ställde sig kritisk till detta lämnade Josef Büscher 1966 gruppen för att istället starta en "skrivarverkstad" för arbetare i Gelsenkirchen. Samtidigt krävde en del yngre medlemmar att Gruppe 61 skulle få en tydligare politisk profil och att man borde samarbeta närmare med fackföreningarna. Flera gruppmedlemmar menade också att det var dags att överge den traditionella skönlitteraturen (som ansågs olämplig för att beskriva industriarbetarklassens erfarenheter) för att istället utveckla dokumentära former för arbetarskildringen. Den sista åsikten företräddes inte minst av Günter Wallraff och Erika Runge, som båda ägnade sig åt just dokumentärt skrivande.

1970 ledde dessa motsättningar till att en ny grupp bildades: Werkkreis Literatur der Arbeitswelt (ungefär, "Arbetsgruppen för arbetsvärldens litteratur", i fortsättningen förkortat till WLA). Grundare var Erasmus Schöfer och Peter Schütt. De föreslog först att WLA skulle kuna vara en grupp inom Gruppe 61, men så blev det inte.

Max von der Grün och Günter Wallraff är två av de i sverige mest kända författarna som var med.

Källa och mer tyskt kött på benen