Werkkreis Literatur der Arbeitswelt
Werkkreis Literatur der Arbeitswelt (WLA, ungefär, "Arbetsgruppen för arbetsvärldens litteratur") bildades 1970 ur motsättningarna inom Gruppe 61. Det var de medlemmar som tyckte att man skulle hjälpa arbetare att skriva om sina erfarenheter. När ett sådant förslag blev nedröstade så lämnade Josef Büscher 1966 Gruppe 61 för att istället starta en "skrivarverkstad" för arbetare i Gelsenkirchen. Det fanns även folk som ville ha en hårdare/tydligare politisk profil i gruppen med ett närmare samarbete med fackföreningarna. Flera gruppmedlemmar menade också att det var dags att överge den traditionella skönlitteraturen (som ansågs olämplig för att beskriva industriarbetarklassens erfarenheter) för att istället utveckla dokumentära former för arbetarskildringen. Den sista åsikten företräddes inte minst av Günter Wallraff och Erika Runge, som båda ägnade sig åt just dokumentärt skrivande.
Grundare för WLA var Erasmus Schöfer och Peter Schütt. De föreslog först att WLA skulle kuna vara en grupp inom Gruppe 61, men så blev det inte.
WLAs mål var att göra arbetarklassen till ett politiskt subjekt. Och för att uppnå detta ville man skapa en egen offentlighet för arbetarklassen och dess litteratur. Den huvudsakliga aktiviteten inom gruppen blev därför att organisera skrivarverkstäder där arbetare, akademiker och författare en eller några gånger i månaden träffades för att diskutera hur man kan skildra det moderna industriarbetet och det moderna klassamhället.
Inledningsvis försökte man bygga upp egna distributionskanaler för sprida arbetarlitteratur till arbetarklassen (bla genom fackföreningspressen) men efter ett tag övergick man till att samarbeta med etablerade förlag. Bland annat inledde man ett samarbete med Fischer-Verlag, som publicerade en bok i månaden med texter från WLA. De första tio böckerna i denna serie gavs ut i sammanlagt 150.000 exemplar. I början av 80-talet hade den sammanlagda upplagan nått en miljon exemplar och fram till 1985 gavs drygt femtio titlar ut i serien.
En viktig förebild för WLA var den proletär-revolutionära litteraturen från mellankrigstiden, och särskilt försöken att låta "arbetarkorrespondenter" skriva om sin erfarenheter från industrin. Dock tog man avstånd från den kommunistiska ideologi som varit bärande inom den proletär-revolutionära litteraturen.
Inledningsvis prioriterades reportaget som genre inom WLA, men efter ett tag började man också ge ut romaner. 1974 publicerade man exempelvis romaner av Herbert Somplatzki (som senare blev en relativt framgångsrik författare) och Josef Ippers.
Som mest hade WLA närmare 500 hundra medlemmar och 80 skrivarverkstäder. Idag ligger medlemsantalet dock under 100. WLA har en hemsida (som också finns på engelska).
