Skillnad mellan versioner av "1919 - Textilarbetare i strejk"
DN (Diskussion | bidrag) |
DN (Diskussion | bidrag) |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
Arbetarna i Lawrence, Massachusetts gick ut i strejk för kortare arbetstid med bibehållen lön. Fackförbundet, som så många andra 1919, motarbetade strejken men ändå så spred den sig över textildistrikten i New Jersey och New England. Över 120 000 textilarbetare var ute i strejk. | Arbetarna i Lawrence, Massachusetts gick ut i strejk för kortare arbetstid med bibehållen lön. Fackförbundet, som så många andra 1919, motarbetade strejken men ändå så spred den sig över textildistrikten i New Jersey och New England. Över 120 000 textilarbetare var ute i strejk. | ||
| − | I Lawrence organiserade man strejken på ett liknande sätt som man gjort [[1912 | + | I Lawrence organiserade man strejken på ett liknande sätt som man gjort [[1912 - Lawrence|7 år tidigare]]. En strejk kommitté bestående av 100 personer som talade fabrikernas olika språk. Organisering via språk ökade delaktighet och kommunikation. Strejkmöten hölls på italienska, polska, litauiska, grekiska, ukrainska, syrianska, franska, belgiska, finska och till och med tyska och, man får förmoda, engelska. Strejken influerades av [[1917 - Ryska revolutionen|Ryska revolutionen]] och agitatorer diskuterade övertagande av produktionsmedlen. Inte under den här strejken men inte heller för långt in framtiden. Trots motstånd från [[Lawrence Central Labor Council]] och [[United Textile Workers]] kunde arbetarna återgå med tillgodosedda krav efter 10 veckor. |
Strejken spreds bland annat till Paterson, New Jersey. 30 000 silkesarbetare försökte själva förkorta sin arbetstid genom att helt enkelt dyka upp på jobbet klockan åtta istället för klockan sju. Arbetsköparen svarade med [[lockout]]. Arbetarna organiserade sig efter fabriker där fabriksdelegater från de över 100 fabrikerna möttes dagligen. Strejken spred sig till närliggande Passaic där 10 000 ”oorganiserade” arbetare lämnade arbetet. För de flesta arbetarna var strejkrörelsen inom textilindustrin framgångsrik. | Strejken spreds bland annat till Paterson, New Jersey. 30 000 silkesarbetare försökte själva förkorta sin arbetstid genom att helt enkelt dyka upp på jobbet klockan åtta istället för klockan sju. Arbetsköparen svarade med [[lockout]]. Arbetarna organiserade sig efter fabriker där fabriksdelegater från de över 100 fabrikerna möttes dagligen. Strejken spred sig till närliggande Passaic där 10 000 ”oorganiserade” arbetare lämnade arbetet. För de flesta arbetarna var strejkrörelsen inom textilindustrin framgångsrik. | ||
Läs mer: [[Jermemy Brecher]]: ''[[Brecher, Jeremy: Strike!|Strike!]]'', South End Press Classics, 1997. | Läs mer: [[Jermemy Brecher]]: ''[[Brecher, Jeremy: Strike!|Strike!]]'', South End Press Classics, 1997. | ||
Versionen från 20 juni 2007 kl. 01.55
1919 slog alla tidigare strejkrekord i USA. Generalstrejk i Seattle och Gruvarbetare, stålarbetare och järnvägsarbetare var bara några yrkesgrupper ute i strejk. Till detta kommer de stora textilarbetarstrejkerna.
Arbetarna i Lawrence, Massachusetts gick ut i strejk för kortare arbetstid med bibehållen lön. Fackförbundet, som så många andra 1919, motarbetade strejken men ändå så spred den sig över textildistrikten i New Jersey och New England. Över 120 000 textilarbetare var ute i strejk.
I Lawrence organiserade man strejken på ett liknande sätt som man gjort 7 år tidigare. En strejk kommitté bestående av 100 personer som talade fabrikernas olika språk. Organisering via språk ökade delaktighet och kommunikation. Strejkmöten hölls på italienska, polska, litauiska, grekiska, ukrainska, syrianska, franska, belgiska, finska och till och med tyska och, man får förmoda, engelska. Strejken influerades av Ryska revolutionen och agitatorer diskuterade övertagande av produktionsmedlen. Inte under den här strejken men inte heller för långt in framtiden. Trots motstånd från Lawrence Central Labor Council och United Textile Workers kunde arbetarna återgå med tillgodosedda krav efter 10 veckor.
Strejken spreds bland annat till Paterson, New Jersey. 30 000 silkesarbetare försökte själva förkorta sin arbetstid genom att helt enkelt dyka upp på jobbet klockan åtta istället för klockan sju. Arbetsköparen svarade med lockout. Arbetarna organiserade sig efter fabriker där fabriksdelegater från de över 100 fabrikerna möttes dagligen. Strejken spred sig till närliggande Passaic där 10 000 ”oorganiserade” arbetare lämnade arbetet. För de flesta arbetarna var strejkrörelsen inom textilindustrin framgångsrik.
Läs mer: Jermemy Brecher: Strike!, South End Press Classics, 1997.
