1919-22 - Gruvarbetarstrejker

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

I den strejkrörelse som avslutade första världskriget är kanske gruvarbetarstrejkerna de mest spekatkulära, åtminstone den svåraste lågan att släcka. Strejkerna var ett uppror mot arbetsköparna, fackförening (UMW) och staten. Det handlade om sporadiska strejker, strejker över hela landet och väpnade strider med polis, vita garden och soldater. Strejkrörelsen ebbade ut genom repression och eftergifter.

I Juni 1919 strejkade många gruvarbetare i protest mot fängslandet av fackföreningsledaren Tom Mooney. Som resultat från dessa strejker bötfäldes strejkande autonamtiskt i enlighet med fackets avtal med arbetsköparna. Strejker mot böterna, avtalet och i slutändan facket följde och spred sig över landet.

I Nigger Hollow Mine i Belleville, Illinois krävde man först att bestraffningarna skulle dras tillbaka, man höll massmöten, beslutade om strejk, skickade delegationer för att sprida strejken. UMW representanter försökte motarbeta men tystades. Ett 2000 hövdat strejkmöte uttalade resolutionen om "arbetarklassens övertagande av all industri". UMW ömsom beordrade, ömsom vädjade förgäves om återgång till arbetet.

Strejkerna speds över Illinois trots allt desperatare hot från UMW. Fackförening såg hela sin organisation hotad och började förmedla strejkbrytare till arbetsköparna. UMW lojala arbetare deputiserades för att skydda arbetsköpare och strejkbrytare mot strejkande arbetare.

En upprorisk rank-n-file kongress hölls samtidigt som 90 000 gruvarbetare deltog i de vilda strejkerna. Det resulterade i en vidare rank-n-file rörelse vid den nationella UMW kongress en månad senare. Kongressen beskrivs som en strid mellan medlemmar och byråkrater. Rörelsen resulterade i att 425 000 gruvarbetare går ut i strejk den 1 November.

Federala trupper sätts in mot strejkerna i Utah, New Mexico, Oklahoma, Pennsylvania och Washington. Domstolen beodrad facket att dra tillbaka strejken. President Wilson erbjud en omedelbar löneförhöjning på 14% som tillsammans med fortsatt motstånd från UMW ledningen fick arbetarna tillbaka till arbetet. En medlingskommission införs också.

Vilda strejker fortsatte att vara vanligt förekommande under 1920. I Illinois och Indiana stod alla gruvor stilla utan att någon strejk deklarerats. 85 000 arbetare i kolgruvor strejkade i protest mot avtalet som facket höll på att skriva på tillsammans med medlingskommissionen.

Mother Jones är på plats i ett av arbetarnas läger och delar ut insamlade skor till barnen.

I West Virigina utvecklades strejkerna till ett veritabelt krig. I delstatens norra delar var organiseringsgraden hög medan de södra var nästintill oorganiserade. I söder misshandlades, avskedades och vräktes fackföreningsaktiva arbetare. Det gick rykten om att barn och kvinnor blev mördade i Logan County. 5000 gruvarbetare samlades i Lens Creek och beslöt sig marschera de 50km söderut, många av dem beväpnade. De stoppades bara genom försäkringar att förföljelserna upphört i Logan.

I maj 1920 gick arbetarna ut i strejk i gruvan i Mattewan, West Virginia, till försvar av avskedade arbetskamrater. Strejken spred sig snabbt till omgivande gruvor. Skottlossning utbröt mellan strejkande och polis och arbetsköparagenter när man försökte vräka strejkande familjer. Två strejkande och sju företagsvakter dog. Guvernören skickade in trupper för att säkra gruvan åt dess ägare. 4000 beväpnade arbetare, många klädda i overall och röd duk, begav sig mot gruvan för att ta den med våld. Över 2000 trupper, automatvapen och flygplan skickades nu till gruvan. De strejkande tvingades ge sig.

I April 1922 förklarade UMW en stor strejk i gruvorna. Efter åtta veckor försökte Southern Illinios Coal Company öppna sina gruvor med strejkbrytare. Två arbetare sköts till döds när de försökte prata med tänkta strejkbrytare. Efter någon dag mördades ännu en strejkande. Inte bara gruvarbetare utan också andra arbetare och bönder i området plundrade American Legion och järnaffärer på vapen, man införskaffade ett flygplan som skulle bomba gruvan med dynamit. När man beväpnade närmade sig gruvan gav de som befann sig där upp, man transporterade dem till stan och avrättade en av cheferna.


Läs mer: Jeremy Brecher: Strike!, South End Press Classics, 1997.