1919 - Järnvägsarbetarstrejker
John Grunau var en av ledarna i Chicago Yardmen’s Association. När han fick sparken gick 700 av hans arbetskamrat ut i strejk den 2 April 1919. Strejken blir en tändande gnista för ett länge uppbundet missnöje. Inom två dagar är 9000 järnvägsarbetare i Chicago ute i strejk och det finns inte en järnväg i staden som inte är inblandad. Strejken sprider sig som en löpeld över landet. Järnvägsarbetare lämnar arbetet i New York, San Francisco, Los Angeles, Pittsburgh, Memphis, St. Louis, Kansas City, Omaha, Detroit med flera. Ingenjörer, konduktörer och brandmän ansluter sig på sina håll till strejken.
Strejkande arbetare skapade tillfälliga organisationer under strejkens gång, till exempel Cleveland Yardmen’s Association. Representanter från dessa tillfälliga strejkorganisationer träffas i Washington för att samordna aktiviteten. Järnvägsfackföreningarna motarbetar strejken, kallar strejkande för bolsjeviker och hotar med uteslutningar.
Staten ingrep med våld och medling. Lokaler stormades, militanter och ledare fängslades, General Attorney (chefsåklagare) A. Mitchell Palmer såg wobblies överallt. Samtidigt beviljades en allmän lönehöjning i ”förhandlingar” med de gula fackföreningarna.
Läs mer: Jeremy Brecher: Strike!, South End Press Classics, 1997.