George Orwell

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Passfoto från Brittiska säkerhetstjänstens arkiv
George Orwell (1903-1950) är en av de skarpaste skildrarna av det totalitära maskineriet som byggs av stat och kapital när slavarna reser sig. Samma maskineri som ständigt finns där i vardagen. Ordningen och redan, lydnaden och underkastelsen. Han upplevde själv hur arbetarna och böndernas revolution slogs ner av kommunisterna och folkfronten i spanien 1936. Hur raffinerat terrorn, lögnerna och historierevionismen användes för ta kontrollen över själva livet. Hur folk lät det ske.

Under sitt korta liv han hann med att arbeta som polis i den brittiska kolonin Burma, hanka sig fram på skitjobb i Paris, vandra som luffare i England, slåss i spanska revolutionen, vara krigsjournalist på BBC och skriva några av 1900-talets bästa böcker. Tillbringade en stor del av livet med att angripa sovjet-kommunismen och andra totalitära system. Hyllning till Katalonien, Djurens gård och 1984 är de mest kända alster han klämt ur sig.

Liv och leverne

George Orwell föddes den 25 juni 1903 i Motihari, ett område i östra Indien som ligger knappt femtio mil från Burma – där Orwell skulle komma att arbeta som polis tjugo år senare. Han hade två systrar – en var fem år äldre än han, och en fem år yngre – men stod dem aldrig särskilt nära. Föräldrarna tillhörde den brittiska medelklassen, båda anställda vid Indian Civil Service, och i själva verket var Orwell döpt till Eric Arthur Blair. Sin pseudonym började han använda 1933. Modern Flyttade ensam hem med barnen när George bara var ett år gammal.

Orwell skickades vid bara fem års ålder till en kristen skola vid Henley-on-Thames för att påbörja sin utbildning. Han kom in som frielev på Eton, men stod inte ut med snobbandan. Efter att ha tagit sin examen vid arton års ålder kom han att tillbringa sina följande fem år (1922-27) i Burma, som officer i the Indian Imperial Police eftersom hans familj inte kunde betala för universitetet.

Tiden i Burma fick honom att avsky imperialismen, och när han 1927 återvände till England på permission bestämde han sig för att begära avsked och att bli författare. Han har använt sig av sina upplevelser i Burma i romanen Dagar i Burma från 1934 och i essäer som A Hanging från 1931 och Shooting an Elephant från 1936.

Det Orwell tvingades göra som snut fick honom att känna stor skam och avsmak för sig själv och hela den brittiska medelklassen. Han vill sjunka ner till de förtrycktas nivå för att komma bort från sin skuld. Det är delvis därför han 1928 flyttar till Paris. Han närde dessutom ett hopp om att kunna försörja sig som frilansskribent. Eftersom framgångarna uteblev blev han tvungen att ta olika skitjobb, något som han senare beskrev i sin första bok Nere för räkning i Paris och London från 1933. Han flyttade 1929 sjuk och utfattig tillbaka till England och slog sig ned i sina föräldrars hus i Suffolk. Han arbetade på det som skulle bli Dagar i Burma och skrev regelbundet i tidskriften New Adelphi. Under tiden gav han sig ofta ut som luffare för att samla material till det som nu blivit ett projekt om samhällets fattigaste. Nere för räkning i Paris och London blev färdig 1932 och publicerades 1933. Han antog pseudonymen George Orwell alldeles innan boken kom ut, efter att ha ratat tre andra pseudonymer: Kenneth Miles, H Lewis Allways, and PS Burton.

Han arbetade också en tid som skollärare, något som han använde till sin nästa roman A Clergyman's Daughter från 1935, vilken han skrev efter att hans dåliga hälsa tvingat honom att sluta som lärare. Han arbetade sedan en tid på ett antikvariat medan han skrev Leve aspidistran som kom ut 1936.

Socialist och Spanienfrivillig

Orwell är den långe kisen 3:e från höger i bakre raden
I början av 1936 fick Orwell i uppdrag av den socialistiska bokförläggaren Victor Gollancz på Left Book Club att skriva en skildring av fattigdomen bland arbetarklassen i norra England efter den stora depressionen. Boken gavs ut 1937 och bar namnet Vägen till Wigan Pier. Den första halvan av boken är en verklighetsskildring av de sociala förhållandena som Orwell träffade på under sina rundturer i Lancashire och Yorkshire. Den andra halvan av boken är en lång essä i vilken Orwell berättar om sin uppväxt och sin politiska utveckling. Gollancz fruktade att den andra halvan av boken skulle göra läsarna vid Left Book Club upprörda, så han lade till ett förmildrande förord innan boken gavs ut. Detta gjordes bakom ryggen på Orwell som då befann sig i Spanien.

Likt många andra anslöt sig nämligen Orwell till de som tog sig till spanien för att slåss för socialismen. Han åkte först och främst som journalist med mål att rapportera om inbördeskriget. För att komma in i landet krävdes papper från nån vänsterorgansation. När det brittiska kommunistpartiet nekade honom det så gick han till Independent Labour Party istället. De gav han papper och han avreste med en grupp andra britter och sin käresta 1936. När de anlände till Barcelona upplevde han den friheten, jämlikheten och broderskap han bara hört om torra fraser innan. Här var arbetarmakten och revolutionen nåt verkligt existerande. Nåt värt att strida för.

"I have no particular love for the idealised 'worker' as he appears in the bourgeois Communist's mind, but when I see an actual flesh-and-blood worker in conflict with his natural enemy, the policeman, I do not have to ask myself which side I am on."
"It was the first time that I had ever been in a town where the working class was in the saddle. Practically every building of any size had been seized by the workers and was draped with red flags or the red and black flag of the Anarchists; [...] Every shop and café had an inscription saying that it had been collectivized; even the bootblacks had been collectivized and their boxes painted red and black. Waiters and shop-walkers looked you in the face and treated you as an equal." [HTC p. 8]
"There was much in it I did not understand, in some ways I did not even like it, but I recognized it immediately as a state of affairs worth fighting for." [HTC p. 9]

Han hamnade i P.O.U.M (Partido Obrero de Unificación Marxista), en milisstyrka för folk som motsatte sig stalinismen (till största del folk från CNT, UGT och lite halv-trottar). Här stred han med vapen i hand och lärde sig samtidigt vad "spanska inbördeskriget" igentligen var. Vad kommunismen verkligen är. Hur kommunister och liberaler hand i hand först och främst kämpade mot revolutionen. Mot arbetare och bönder som tagit kontrollen över sina egna liv och börjat bygga något nytt. Hur demokrati och fascism är två olika sidor av samma mynt; kapitalismen. Orwell kastades in i kampen mot kommunisternas terror och förföjelse. 1937 sköt en fascistisk krypskytt honom i halsen och han fick lämna striderna vid fronten. En kort tid efter detta var han tvungen att fly landet för att inte bli mördad av de röda bödlarna. Sina upplevelser i inbördeskriget blev till boken Hyllning till Katalonien som var ett angrepp på den brittiska vänsterpressens ljug och ett försök att visa vad som verkligen pågick i Spanien.

Han fick även upp ögonen för hur antifascismen används för att slå ner upproriska arbetare och bönder. Mot bakgrund av detta förutsåg han hur fascismen hemma i England sakta skulle krypa fram i och med ett stort krig mot fascismen. Det som blev andra världskriget och den Engelska krigsekonomin. Följande bevingade ord visar kärnan i hans klarsyn:

"Att sätta upp den borgliga demokratin mot fascismen är nonsens. Att slåss mot fascismen för demokratin är att slåss för en form av kapitalism mot en annan."

Journalist och senare liv

Som reporter på BBC
Senare under sitt relativt korta liv arbetade Orwell som journalist. Efter att han återvänt från Spanien for han till Marocko för att komma tillrätta med sin tuberkulos. Där skrev han boken Snappa efter luft. En bok som ger sig på den liknöjda medelklassen med sina tomma och meningslösa liv. Som har det snäppet bättre än arbetarna med lån och radhus. När kriget bröt ut så försökte han ta värvning men blev nekad pga hans sviktande hälsa. Han fick istället lägga allt mer tid på att skriva artiklar för dagspressen och olika tidskrifter för att få ekonomin att gåihop. Artikla som han betraktade som kålsuperi på högsta nivå. Detta var en frustrerande period för honom eftersom kriget hindrade honom både från att skriva sitt eget material och få det utgivet. 1940 gick han med i the Home Guard (hemvärnet) eftersom han trodde att det skulle kunna utveckas till en folkmilis liknande P.O.U.M. Senare samma år rekryterades han av BBC Eastern Service som nyhetsankare för Indien. Han blev allt mer deprimerad över hur meningslöst och förljuget arbetet på BBC var och sa upp sig 1943. Mycket av det utstuderade förvrängade han upplevde där har letat sig in i hans senare storverk.


Under den här perioden angriper och demaskera Orwell det totalitära i kapitalismen med allt större och större skärpa. De nya röda byråkratkasterna och deras centralt planerade kapitalism (socialism). Fötrycket, terrorn och isoleringen som kännetecknar alla kontrarevolutioner.
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”
Stålklacken som knäcker våra ryggar när vi försöker räta på oss. Orwells egna upplevelser tillsammans med historier från Ryssland och andra "arbetarstater" blev till en av hans mest lästa böcker. Djurens gård (1945), en slags modern djurfabel om revolutionen och dess nederlag. Boken påbörjades 1943 när Sovjetunionen var hyllad i England och USA på grund av dess roll som allierad i andra världskriget. Detta gjorde att det var svårt att få boken publicerad och den utkom inte förrän i augusti 1945 då kriget i princip var över. Samma år som Djurens gård gavs ut avled Orwells första fru av komplikationer under en canceroperation. Han deltar även aktivt, jämte tex Harold Laski, Bertrand Russell och George Woodcock, i Freedom Defence Committee som arbetar med att få politiska fångar och krigsvägrare frisläppta, tex den kände anarkisten och anti-militaristen John Olday.

Efter sin framgång med Djurens gård skaffade sig Orwell en sommarstuga på skotska Hebriderna eftersom öns milda klimat och avståndet från London gjorde att han kunde fortsätta skriva trots sjukdomen. Hans hälsa blev inte bättre av att han rökte, och rökningen steg under filandet på det motspänstiga manuskriptet till det kommande storverket 1984. I tre år höll han på med denna roman, och när manuset var klart orkade han inte längre resa till London. Han bad förlaget om en sekreterare för att slutföra manuskriptet men fick ingen. Själva renskrivningen däruppe utan värme och elljus höll på att ta kål på honom.

Efter allt slit så ligger en av de mest skrämmande och välgjorda skildringarna av det totalitära samhället upp till dagens dato färdig. Där han i klara färger målar en dyster bild av livet under det byråkratiska styret i en tänkbar framtida stat. Huvudpersonen Winston Smith lever det strömlinjeformade livet som tjänsteman i byråkratin. Hans jobb är att skriva om "felskrivna" artiklar och texter. Dvs få allt att stämma med partilinjen. Men Winston drömmer om något annat. Han börjar sträva efter friheten, stöter in i burens galler och får känna på hur långt halskedjan räcker. Det blir en resa igenom en polisstat med allt vad övervakning och historierevision heter. En rädslans och terrorns symfoni. Det totala nederlaget.

Boken är avslöjar inte enbart stalinistiska polisstater. Den ger sig på alla totalitära system. Även det demokratiska. Och den är minst lika aktuell för det dagliga slitet på jobbet. Den vardagliga diktaturen...

När 1984 slutligen publiceras väckte den omedelbar sensation. Samma år – 1949 – gifte Orwell om sig med Sonia Brownell, som hjälpte honom att ta hand om sin adopterade son. Den 21:a januari året efter var Orwell i färd med att bege sig till ett sjukhus i Schweiz för behandling av sin sjukdom, men fick en blödning och avled. Han blev inte ens 47 år gammal.

Lynne

George var som de flesta av oss en motsägelsefull varelse. Klockrena analyser och klarsyn varvas med rent idiotiska upptåg och tankar. Hans demokratiska socialism var ett ihopkok av allt möjligt tankegods och dyrköpta erfarenheter. Han polade samtidigt med folk från Independent Labour Party (sammling av revolutionära socialister på tvären med trotte vibbar) och olika anarkistkretsar. Hans syn på demokratin och fascism som olika sidor av samma mynt verkar naggas i kanten ju mer journalist och författare han blev. Ju längre ifrån botten han kom.

Väl hemma i England så propagerade han mot krigshetsen/rustningen under upptakten till andra världskriget (som han själv tidigare kallat för det första steget till fascismens intåg i England) för att sedan helt vända om och istället hetsa för kriget. Han gick med i hemvärnet och började kalla sig patriot. Han hadde fått för sig att patriotismen kunde utvecklas till en revolutionär socialistisk rörelse i England. Hans patriotism liknar inte andra patriotismer men är ändock tråkig livsfientlig politik på högsta nivå där han reducerar människor till omyndiga idioter. Det han själv så snyggt avsöljar och pekar ut i sitt skrivande.

George med sonen Richard
De sist åren av sitt liv (andra halvan av 1940-talet precis innan han dog) snöade han in på anti-komunismen. Han ansåg att "“that the destruction of the Soviet myth [is] essential if we want to revive the Socialist movement.”" Vid den här tiden stod sovjet på sin höjdpunkt. Stort och mäktigt efter segern i andra världskriget. 1948 föll även tjeckien i sovjet-kommunismens händer. Orwell var rädd att hela europa skulle falla in i det röda blocket. Han såg det som sin största uppgift att med pennans hjälp förhindra detta. Det är under de här åren han skriver 1984 under enorma ansträngningar. Han kämpade dock mot alla försök att reducera boken till en ren sovjet diss (så som den används idag). För den var ju så mycket mer. En kritik av hela kapitalismen.

När han ligger dödsjuk på ett sanatorium 1949 sammanställer han en lista över "krypto-kommunister" till en vän på det nyöppnade Information Research Department som var en enhet under brittiska utrikesdepartetmentet. Enheten upprättades av sosseregeringen för att syssla med antikommunistisk ´propaganda. Listan innehöll ett 30-tal artister och skribenter som han inte tyckte borde få jobba på enheten. Många av dem har det visat sig hadde direkta kontakter med sovjet och nån var avlönad spion. Är väl ingen som gråter blod över att några stalinistsvin blir angivna men Orwells fokus på just stalinsimen blir ju ganska skev. De andra goda demokraterna som fick jobben lär ju vart mint lika stora grisar de med. Den sorgliga sanningen är väl att han aldrig riktigt lyckades bryta med vänstern och tron på staten. Hans såg det ständigt närvarande totalitära i den här skiten men missade ofta hur det hänger samman med det fria självpåtagna... med ena foten kvar i dyn. Å andra sidan så hadde han direkt upplevt hur stalinisterna slog ner den spanska revolutionen.

Eller nåt. Vi har inte läst allt av eller om honom och det som skrivits är ju ofta till största del dumheter skrivna av intellektuellt handikappade människor (akademiker, journalister, författare o andra bästvetande hovrunkare). Det vi vet är att han aldrig stelnade i sitt tänkande och ständigt hittade nya vinklar på saker o ting. Alltid påväg frammåt. Provocerande och på tvären. Både mot partipampar och politruker inom vänstern och för blåborgarna. Och tydligen såg den brittiska staten honom som en farlig man. Han var under större delen av sitt liv övervakad av säkerhetstjänsten.

Flera av böckerna han skrev är bland det snyggaste och insiktsfullaste som gått i tryck. Punkt.

Skrivet

Fingrandes på en bössa från inbördeskriget

Artiklar och annat gött


För komplett sammanställning och läsning av digitaliserade alster se wikisource och Engelska Wikipedia

Om Orwell

  • Wikipedia är detaljerad och välgjord.
  • En fan-sida med en massa bilder och några intressanta texter om Orwell.
  • En ful svensk sida som vi snott delar av texten ifrån. Förljugen liberal.
  • george-orwell.org mest kompletta digitaliseringen?
  • Orwell biografi av högre kvalitet än de flesta andra (skrolla ner en bit så dyker den upp). Finns även essä och bok digitaliseringar i massor.