Sewell, Rob: Germany, from revolution to counter-revolution
Själva revolutionen gås igenom ytligt och ur ett politruk-perspektiv. Arbetarna reduceras till en homogen massa vars handlingar mäts efter hur mycket de följer det kommunistiska partiet. För ur författarens ögon är det den enda mätaren på om arbetarna är revolutionära eller inte. Som alla partikommunister har den här trotten en ganska bra analys av sossarnas svineri under och mot revolutionen. Eftersom han är trotte har han dessutom en del att gnälla på vad det gäller det tyska och ryska kommunistpartiernas agerande under revolutionen.
Tesen är väl att revolutionen sjabblades bort av kommunisterna. Att de handlade fel vid olika tidpunkter. Sen går han igenom vad som gjordes fel och vad som skulle kunna gjorts anorlunda. Summan av kardemumman blir att de borde analyserat situationen bättre, inte gått ur sossarnas massorganisationer utan arbetat för att få med dem, inte borde lyssnat på sovjet i vissa lägen och att de borde lyssnat på sovjet i andra (dvs när Trotsky o Lenin skiter ur sig nån tes). Han dissar också den andra stora mer genomförliga trotteboken om revolutionen. Den drar slutsatsen att ett av kommunisternas största fel var att de började bygga ett kraftigt självständigt parti försent. Att han inte förstår en av trotteriets huvud skillz; infiltrationen av befintliga massorganisationer.
Men efter detta blir det lite mer intressant. Hitlers uppgång blir bra mycket förståligare när den gås igenom på detta sätt. Detta slår allt liberalt dravell tusen gånger om. Han visar på hur den den ekonomiska krisen, kommunistpartiets tillväxt, alla bångstyriga arbetare, socialdemokraternas organiserande av freikorps i krossandet av arbetarnas rådsbildning och senare sossarnas allt mindre framgångsrika kamp för det tyska kapitalet mot arbetare och kommunister spelar in när storkapitalisterna väljer att bygga uppe den nazistiska rörelsen. Innan kapitalisterna valde att pumpa in enorma summor i nazisternas organisation så var den ganska kraftlös.
Också intressant att se att nazismens sociala bas var delvis de proletariserade medelklasserna och småborgerskapet som fallit ner under tom arbetarna i fattigdom. De hadde först delvis vänt sig till arbetarrörelsen men eftersom inte det hjälpte dem drogs under den här tiden i allt större utsträckning till nazisterna mot arbetarna. Nazisternas paroller om välfärd och jobb sätts i ett nytt ljus. Jämte att de försökte värva arbetare var de till för att mobiliser de här proletariserade klasserna. Enligt författaren fick dock aldrig nazisterna någon större förankring i själva arbetarklassen. Denna sociala bas var stark i SA-styrkorna och de var denna inrikting inom nazismen som ränsades ut under de långa knivarnas natt. Gick ju inte ihop med storkapitalets intressen med en massa välfärd. Nazisterna ville ha en slagkraftig industri att bygga upp landet med.
Nåt som var helt nytt för mig var att kommunisterna ibland samarbetade med nazisterna i kampen mot "socialfascisterna". Sossarna var det större hotet. Under en strejk kunde nazistiska och kommunistiska strejkkasseinsamlare ses stå sida vid sida och sammla in pengar till sina organisationer. Fascisterna var i deras ögon ett mycket mindre hot.
Tycker man om uppifrånperspektiv från folk som vill använda andra människor som medel för att häva sig upp i maktposition är den här boken the shit. Man kan se den som en utvärdering av tidigare politrukers misslyckanden så att de nästa gång det smäller verkligen kan ta makten och lägga grimman i vår käft.
Innehåll:
- Map
- Introduktion
- The ride of organised laubor
- In the throes of revolution
- Counterrevolution raises its head
- The kapp putch
- The crisis of 1923
- Stabilisation
- Fascism´s rise to power
- The nazi terror
- Chronology
- Glossary
