Portugisiska imperiet

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

Portugisiska imperiet ska bli en mer utarbetad artikel och är just nu saxad från Kolonialmakterna i Latinamerika....

Portugal konsoliderades som nationalstat redan under 1100-1200-talen och blev dessutom experter inom astronomi, navigation och mattematik (vilket gjorde att de dissade Columbus sneräkningar). Statsmaskineriet förde samman experterna och upprättade institutioner där de kunde arbeta ostört. Själva handelsexpeditionerna finansierade entreprenörerna själva. Med drivna handelsmän och världens modernaste handelsflotta så blev Portugal snabbt Europas handelsnav. Under 1300-talet dominerar de atlanten och handeln mellan Nordeuropa, Medelhavet och Mellanöstern.

Arabernas monopol på den galet vinstinbringande handeln med fjärran östern hindrade dock portugisernas expansion. Man ville ha direkt kontakt med producenterna och slippa att en massa mellanhänder naggade deras profiter i kanten. Korstågen hade tydligt visat att kontroll över landvägen var militärt onåbar eller åtminstone allt för kostsam. Istället så börjar man under 1400-talet söka vattenvägen till Asien. Expedition efter expedition rör sig allt längre ner utmed Afrikas kuster. Överallt där de drar fram så upprättas befästa handelsstationer och inleds handel. De Afrikanska rikena kunde lätt matcha portugiserna militärt-politiskt-teknologiskt och nån erövring fanns aldrig med på kartan. Snarare förhandlingar och eftergifter.

1498 når den första handelsflottan indien. På handeln med Indien kan enorma vinster göras och araberna utmanövreras. I sin strävan att nå Indien har de skapat världens mäktigaste handelsimperium. Med handelsstationer utmed hela den kända världens kuster kontrollerar de och binder samman i princip hela världshandeln. En handel som drar in enorma summor till den lilla staten. När de av misstag seglar över atlanten 1500 och upptäcker Brasilien så ter sig området ointressant. Finns bara lite nomadiska och halvnomadiska folk. Det enda som går att göra lite vinst på är handeln med det röda färgämnet från bresiljeträdet. Några få handelsstationer upprättas utmed kusterna men inga seriösa försök till kolonisering görs förns Franska fartyg siktas utmed kusten på 20-30-talet. Och då är det främst för att hålla fransoserna borta. Det skickas över byråkrater, soldater och lite nybyggare som ska ta kontroll över åtminstone kustområdena.

Det var först med sockerplantagen som portugiserna på alvar koloniserar Brasilien. Portugiserna och deras kapitalister hade redan på 1440-talet börjat utveckla plantagesystemet på sina öar i atlanten. Här började kapitalisterna investera direkt i produktionen av handelsvarorna i stor skala. Plantagen var inriktade på att producera så mycket säljbara exportvaror (socker) som möjligt till lägsta pris. All annan produktion sköts åt sidan. Mat och andra förnödenheter importerades. Jämte de stora kapitalinvesteringarna krävdes en massa billig arbetskraft. Den köptes i form av slavar ifrån Afrikas olika stater. Under andra delen av 1500-talet så överförs systemet i stor skala till Brasilien. De nomadiska/halvnomadiska indianerna flyr, gör uppror eller dör av sjukdomar när portugiserna försöker göra slavar av dem. Slavhandeln följer alltså plantagen i hälarna. Detta gör att Brasiliens befolkning till stor del utgörs av folk med rötter i Afrika. Ca 1/3 av alla slavar såldes till området under den atlantiska slavhandelns dagar.

Portugal var alltså en makt som fokuserade på sitt handelskapital och blir först en ”riktig” kolonialmakt på land iom att dess handelkapitalister börjar investera i plantager (och gruvorna förstås). Men även efter denna kolonisering blir herraväldet över havet och handelsrutterna det centrala.