La Violencia

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

La Violencia (ung: "våldet") är en benämning på den mycket våldsamma perioden 1948-1964 i Colombia. Var väl snarare tal om ett stort inbördeskrig på folkmords nivå om man ska vara ärlig. Minst 200.000 pers slaktades på bara 16 år. Till ytan så handlade det om en maktkamp mellan landets konservativa och liberala parti. I realiteten så handlade det om jord och ägande. Dels som inbördes strider i landets eliter men framförallt en strid mellan landets eliter och de arbetande klasserna. Striderna klingade sakta av efter att liberaler och konservativa bildat en "folkfront" där de delade på makten och gav sig på alla andra grupper. Ur konflikten uppstod Colombias idag största gerillarörelse; FARC.


Bakgrund

La Violencia har sina rötter i 30-talet då ”storbönderna” rationaliserade och industrialiserade sin produktion. Det var främst de stora ägarna i centrala Colombias ”kaffebälte” som kämpade för att kunna vara med och konkurrera på den framväxande världsmarknaden för kaffe. De dominerade helt landets ekonomi och tillhörde de mäktigaste i härskarklassen. För att kunna trissa upp produktiviteten behövde de mer mark och billig billig arbetskraft. Det var så klart på småböndernas bekostnad industrialisering och ökade vinster skulle skapas. De stora markägarna intensifierade sin kamp för att roffa åt sig böndernas jord och göra dem till landlösa jordbruksarbetare. De självförsörjande småbönderna satte sig så klart på tvären.

Markägarna tillhörde både de konservativa och liberalernas parti men det var inget som hindrade dem i sin gemensamma strävan att suga musten ur bondebefolkningen och sno deras jord. Med myndigheter, snutar och armens hjälp slås allt motstånd ner. Bönderna bet tillbaks så gott det gick och hittade en allierad i den liberale avfällingen Jorge Eliécer Gaitán. Han var en välutbildad och karismatisk karl från det liberala partiets elit. Han tillhörde partiets radikala falang (typ som sossarn under tidigt 1900-tal) och gjorde de arbetande klassernas kamp till sin. Han hjälpte bönderna upprätta ett förbund med syfte att kämpa mot de stora landägarna. Många små butiksägare och fackligt aktiva knegarna slöt dessutom upp bakom honom.

Med tiden blev han ett alvarligt hot mot många av de rika och besuttna. De började smutskasta och motarbeta honom på alla sätt. De beskyllde honom för att vara kommunist mm. När han tog makten i det liberala partiet och var på väg att ta presidentposten så fick man nog. 1948 sköts han ner på öppen gata i Bogotá. Mördaren lynchades av en folkmassa direkt på platsen. Vem som låg bakom är inte känt. Mordet på Gaitán blev den tändande gnistan. Staden fylls av brinnande barrikader och stora folkmassor ger sig på de besuttna och plundrar allt de kan. Upproret skrivs in i historien som ”Bogotazo”. Snuten sveps bort redan första dagen och de arméförband som sätts in får dra sig tillbax efter kraftiga eldstrider som lämnar hundratals döda på gatorna.


Förlopp

Upproret sprider sig ut på landsbygden där det till en början mest utkämpas efter partigränserna. De ”blåa” konservativa med polis, militär och sina dödsskvadroner/paramilitära grupper med namn som ”pájaros” (”fåglarna), ”Tarzan” o ”Kapten hämnd” mfl. Slakten och massakrerna på de liberala leder till att de bildar sina egna beväpnade grupper. Gerillor.

Allt eftersom striderna rasar så börjar liberalerna strida mot varandra. Gränserna går allt tydligare utmed klassgränserna. Klass mot klass.

Med tiden blir kriget allt brutalare. Paras flår liberaler levande, våldtar liberala kvinnor, plundrar och bränner liberalers egendom och kastar liberalernas spädbarn på bajonetterna. Liberala män får kuken avskurna och lindad runt sina halsar. Liberalerna svarar med samma mynt. 1953 känner sig delar armen och generalen Gustavo Rojas Pinilla sig tvingade att bringa ordning i oredan. En statskupp genomförs och generalen installeras som diktator. Jordreformer, välfärd och högre löner är delar i den klasskompromiss som skall återställa ordning o reda jämte repressionen. (de olika beväpnade gruppera utlovas amnesti och många lämnar in sina vapen. Men, utan sinavapen såbörjar de mördas oförsvinnaspårlöst.) Det går inte särskilt bra och de forna stridande härskarklasserna som hamnat under militärens styre bildar 1958 en folkfront för att ta tillbaks makten. De båda partierna kommer överens om att turas om att inneha makten. Fyra år i stöten. Pinilla vill inte lämna över makten och försöker skapa en folkrörelse för sitt återinsättande som diktator. Ger folkfronten lite trubbel men blir aldrig någotriktigt hot.

Med myndigheterna åter på fötter börjar upprensningen av alla de olika beväpnade grupper som vägrat lämna in sina vapen och ge upp. Det är under den här tiden landets kommunistiska gerilla rörelse skapas. 1960 MOEC som senare vara med o bilda ELN. I samma veva bildade även den mördade folkledarens dotter Gloria Gaitan tillsammans med sin karl Luis Emiro Valencia FUAR där de försökte organisera ett gäng intellektuella för att återupprätta Gaitanismen. Folk med anknytning till dessa grupper skapade en mängd små utbrytar grupper under den här tiden, några av dem hade åkt över till Kuba och fått träning i gerillakrigsföring. 1964 föddes FARC ur en utrensningsaktion av armen mot några kommunistnästen i Tolima-provinsen.

Mellan åren 1948 – 1964 slaktas 200.000 eller fler (hur många dog på varje sida i varje klass?). Alla Colombianer är berörda av striderna. Dagens strider och motsättningar går att spåra hit.


Ovanstående är hämtat från Walking ghosts.