Kropotkin, Peter: Erövringen av brödet

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Erövringen.jpg

Erövringen av brödet av Peter Kropotkin är en djup kritik av det här samhället och samtidig en inspirerande skiss av revolutionens möjligheter. Författaren tar avstamp i vardagens fattigdom, utsugningen och alienation men ser samtidigt en tendens till växande samarbete, jämlikhet och frihet. Tendensen går mot revolution och fria självaktiva människors samarbete i den anarkistiska kommunismen.

Kroptokin kritiserar snedfördelningen av bröd, bostäder och slit. Problemets kärna ser han i den privata äganderätten, lönearbetet och arbetsdelningen. Fåtalet berikas medan flertalet döms till fattigdom och själsdödande arbete. Men han ser också en oerhörd potential i den mänskliga skapande förmågan, hos människor som arbetar tillsammans. Ja, fabriken som vi känner måste rivas, konsten och vetenskapen förgöras och jordbruksproduktionens slit förpassas till historiens sophög. Men ur askan av det gamla samhället kan vi bygga en värld av överflöd och frihet. Tänk vilka landvinningar inom konst och vetenskap som skulle bli resultatet av tusentals fria människors entusiastiska undersökningar och skapanden, tänk all möjlig arbetsbesparande (och berikande) uppfinningsrikedom som kan komma när vi går bortom ledare och ledda (och kapitalet, värdet, lönearbetet). I boken går han igenom olika områden från mat, bostäder och vetenskap till fabriksarbete och konst. Samtidigt som han kritiserar sättet vi förs samman idag (för att att exploateras) ser han överallt små tendenser till samarbete och strävan efter frihet.

I sitt redovisande av den mänskliga potentialen bjuder han på de mest tveksamma, men verkliga, exemepel. Han spårar människans självorganiserande förmåga i allt från de nationella järnvägsföretagens sammanbindning av det europeiska järnvägsnätet (samtidigt som han konstaterar att de är kapitalistiska, utsugande enheter) till arbetarnas vardagliga organisering av sitt eget (utsugna och alienerade) arbete. Han ser osjälviskt fördelande av resurser ('åt alla efter behov, av alla efter fömåga) efter behov i delar av Röda korset och på förlista fartyg. Han vill ana kommunistiska tendenser i postväsendet - där portot är det samma oavsett om man ska skicka brevet långt eller kort. Alltså han visar att människor kan, han påstår inte att Posten, Röda korset och järnvägskapitalisterna bär på revolutionära gnistor, eller ens är progressiva.

Han hävdar bestämt att revolutionen måste göras omedelbart, av oss själva. Vi kan inte lämna beslut åt ombud och parlament, i en revolutionär situation måste vi tillsammans fördela makt o resurser utan att vänta. Det kräver mod, styrka och klarhet hos de revolutionära skarorna - men framförallt gemenskap och frihetlig organisering av kollektiven. Och att det första problem vi måste lösa om revolutionen skall bestå är erövringen av brödet. Annars kommer reaktionen kunna svälta ut de upproriska, som skett så många gånger förr. Kropotkin har räknat på att man snabbt skulle kunna upprätta en ny matproduktion med förvånansvärt lite arbetsinsats. Frigörs matproduktionen bara från jordräntor, mellanhänder, skatter, arrenden, lyxproduktion för de rika och den människofientliga arbetsorganiseringen så skall jorden frambringa mer än vi behöver. Med modern utrustning, vetenskap och de senaste metoderna för intensivt odlande kommer vi klara försörjningen med bara någon månads arbetsinsats (halvdagar har gubben dessutom räknat på).

Boken finns digitaliserad på engelska, spanska, franska och portugisiska på Anarchy Archieves.

Delar av boken finns på SAC:s hemsida

Den finns även som en något svårlyssnad, men entusiastiskt inläst, ljudbok på librivox