Jägarrörelsen
Jägarrörelsen var de nationalistiska borgarna i Finlands försök att bygga upp en egen militärmakt. Med hjälp av det Tyska imperiet skulle truppen byggas upp. Frivilliga studenter strömmade till och fördes till Tyskland för träning. De fick sådan och stridsvana från första världskriget. Jägarna återvände sedan till Finland under 1917 - 1918 och spelade en avgörande roll jämte de tyska vapnen och trupperna för att slå ner de finska arbetarnas revolution.
En skapelse av det nationaella finska borgerskapeet och det Tyska imperiet
Den nationella borgarklassen hade länge gått och suktat efter en finsk militär styrka som kunde sättas in i kampen mot det ryska väldet. Efter krigsutbrottet 1914 började aktivistiska finska studenter diskutera om man inte skulle kunna få tyskarna att utbilda unga finländare i vapnens bruk. Tyskarna samtyckte tveksamt och den 25 februari 1915 sändes den första gruppen unga finska nationalister till Lockstedter Lager utanför Hamburg. Tyskarna hade närmast tänkt sig att utbilda de finska studenterna till någon sorts vägvisare inför en kommande tysk invasion och utrustade de förhoppningsfulla krigarna i scoutuniformer. Men träningen blev mer militärisk och från Finland sökte sig fler och fler unga män – sammanlagt omkring 2 000 – i hemlighet över till Sverige. Därifrån tog de sig till Tyskland med hjälp av de finska aktivisterna som hade sitt högkvarter i Stockholm. Tsarens gendarmer jagade dem som hjälpte jägarna över. Rörelsen spridde sig med tiden utanför studentkretsarna och även arbetare och bönder anslöt sig till den. De ville strida mot ryssarna. Men deras gevär skulle vändas mot finska arbetare.
I maj 1916 bildades en ”jägarbataljon” – Kungliga Preussiska Jägarbataljonen 7 – av de finska frivilliga. Den sattes in i striderna vid Rigabukten.
