Fogelström, Per Anders: Stadserien

Stad-serien är Per Anders Fogelströms episka berättelse om ett sekels utveckling i Stockholm (1860-1960). Om en av alla de som sökte sig till staden för att hitta bröd och kanske lite frihet. Om hans, Hennings, familj och avkomma. Generation efter generation som levde i och byggde huvudstaden. Fogelström spottade ur sig serien som fem romaner mellan åren 1960 och 1968. En av de bästa och mänskligaste skildringar av den svenska historien, klassamhället.

I serien ingår:

• Mina drömmars stad, 1960.
• Barn av sin stad, 1962.
• Minns du den stad, 1964.
• I en förvandlad stad, 1966.
• Stad i världen, 1968.

På 80-talet skrev Fogelström dessutom en serie, barnserien, som skildrade staden och människorna från 1750 till 1860 då stadserien tar vid. Tillsammans utgör de ett mäktigt epos på 8 romaner som täcker in hela tre århundraden av liv och leverne i Stockholm.

Så här inleder Fogelström stadserien:

"I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.

Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva.

Murarna både skyddade och skymde. I grändernas skumrask smög skvallret och farsoterna. De som skyddades av murens styrka kunde dödas av dess stenkyla. Solen och vinden kom sällan åt att skura rent, stanken steg kvävande från strändernas jäsande sophögar och rännstenarnas slemmiga avfall. Alkoholister, brottslingar och självmördare fanns det fler av i staden än på annan plats.

Människorna utanför kunde frukta och hata staden, tala om hålan och varbölden, om jätten som slukade människoliv. Men ändå sökte sig många av dem dit, gav sitt blodsoffer.

Några av dessa som kom skulle sedan längta ut, bort från staden, tillbaka till livet utanför stenmurarna. Ändå stannade de, fanns alltid något som hindrade. Och deras barn och barnbarn blev stadens och älskade stenarna, när de sa att sommaren nalkades hade de känt stenens värme och inte blommornas doft.

Staden var beroende av alla som drogs till den över vägar och vatten, utan denna ständiga blodgivning skulle den dö. Människorna som föddes i staden var färre än de som dog där.

Den väntade på honom, staden som så länge funnits i hans drömmar." (Fogelström, Per Anders: Mina drömmars stad)