Erfarenheter från ett gruppboende i Göteborg
Med den här lilla texten vill vi visa på exempel och dela med oss av våra erfarenheter om hur man kan jämna ut låga löner inom vissa delar av vårdsektorn. Vi som skriver detta arbetar på ett handikappboende i närheten av Göteborg. Precis som för de flesta andra inom vårdsektorn är våra löner väldigt låga. Flera av oss har deltidstjänster vilket naturligtvis sänker siffrorna på lönespecifikationen ytterligare. Arbetsplatsens löneförmåner är ytterst begränsade och vi har själva fått ta tag i saken. Vi är medvetna om att många kanske ser vårt sätt att göra det på som regelrätt stöld - själva ser vi det som kompensation för våra låga löner.
Måltiderna på arbetsplatsen är ett bra exempel på hur vi ser på saken. Vi äter så kallad pedagogisk måltid gemensamt med de rörelsehindrade. Antalet måltider skall sedan redovisas på lönerapporten då summan dras av från lönen varje månad. Vi brukar notera ungefär varannan måltid. Vi förväntas också betala för kaffe och mellanmål av olika slag. Allt detta sammanställer vi själva till en summa på lönerapporten. Det går alltså inte att se vem som ätit eller druckit vad under månaden som gått. Flera anställda har med sig något eget, speciellt te eller egen mat. Till saken hör att vi lagar alla måltider på plats. Ett tiotal boende och runt tre ur personal brukar äta. Det är i princip omöjligt att se om vi äter eller inte. Åtminstone skulle det vara ett enormt företag att utreda saken för cheferna som sällan lämnar sina kontor.
Vidare har vi satt i system att plocka med oss tvål, toalettpapper, diskmedel, glödlampor och så vidare. Allt detta är sånt som finns i enorma storpack och omsättningen på artiklar är stor. Ingen märker svinnet. Vi fortsätter att förbättra våra simpla löner.
De boende har alla olika intressen. Det är inte fel att gå på hockeymatch eller biograf och få betalt. Vi har pejlat läget bland de anställda och skickar iväg den som är mest intresserad av det för dagen aktuella ämnet. Handboll, opera, shopping. Den som har den största behållningen av aktiviteten får helt enkelt jobbet.
Under vissa helger och storhelger är det av olika anledningar ofta färre boende på enheten vilket gör att två personal, av tre eller fyra, kan packa ihop och gå hem. Inte fel att ha bättre lön än till vardags och hänga på sitt favoritcafé med sina vänner. Vi gör vid dessa tillfällen egna scheman och gör upp om hur det hela skall fördelas, vem som tar ledigt när, osv. Man kan sålunda gå hem och lägga sig på sofflocket utan att det brister i ansvarsfrågan gentemot de handikappade. Det är bara arbetsköparen som får punga upp lönen åt några glada storhelgsfirare. Men som det brukar heta: Det man inte vet lider man inte av.
Vi har också satt i system att alltid gå någon timma tidigare på kvällspassen. Vi går helt enkelt när vi har möjlighet att göra det, när det inte inkräktar på ansvaret gentemot de boende, och inte efter vad det står på lönerapporten. Någon är alltid tvungen att vara kvar längre och se till att nödvändig information kommer nattpersonalen till handa. Denne någon går tidigare nästa dag istället.
Avslutningsvis känns det angeläget att berätta att vi inte är någon homogen grupp på något sätt. Vi är av båda könen med kraftig slagsida åt det kvinnliga. Några har ett mer ingående intresse för politik, andra inte.
Av: Några kamrater på ett gruppboende
