Andersson, John: Rebell i klassamhälle och välfärdsstat
Rebell i klassamhälle och välfärdsstat är John Anderssons själbiografi. Han skildrar hela sitt liv som syndikalist och klasskämpe. Från de unga åren som byggnadsarbetare i 1800-talets Göteborg där han gjorde sina första erfarenheter klasskampen under strejker där slagsmål och kravaller utkämpades med strejkbrytare. Till åren som SACs sekreterare och generalsekreterare i IAA.
Han jobbade i hamnen under 1900-talets början och fick även där utkämpa hårda strider med strejkbrytare. Efter storstrejken sa Svenska Redarföreningens chef, kapten E. Indebetou att John "skulle vara den sista djävul som efter striden skulle komma tillbaka till hamnarbetet i Göteborg". Han var samtidigt aktiv ungsocialist och hängde runt (bland annat på Kafé Verdandi på Husargatan) med en massa folk som sedan blev stora namn i svensk arbetarrörelse. Han deltog med stor kraft i det antimilitaristiska arbetet och med att bygga upp SAC efter sossarnas lägg match under storstrejken 1909. Just berättelserna från det turbulenta sekelskiftet och striderna i hamnarna är extra intressanta (Där han själv deltog som arbetare).
Utöver att styra med agitation och organisationsarbete för SAC så engagerade Johan Andersson sig internationellt. Han var med och smugglade vapen för motståndskampen i Spanien efter revolutionens krossande. Han deltog i det syndikalistiska hjälporganisationens SIAs arbetet med att stödja kamrater i Spanien men också i tex Bulgarien efter kommunisterna tagit makten (man hjälpte offer för kommunisternas terror, smugglade in en bulgarisk syndiklaistisk tidning under namn Revue Mensuelle Bulgare och funkade som länk mellan landsflyktiga bulgarer). Han var också ordförande för Finlandskommitten som bildades på intitativ av SAC 1930 för att stödja arbetarna mot Lapporörelsen och statens repression. 1938 deporterades han från Finland under en illegal resa in i landet.
Boken talar inte särskilt mycket om inre motsättningar eller gör någon närmare analys av SAC. Gubben var byråkrat men verkade ha båda fötterna fast förankrade i verkligehten.
