Alfred Kämpe

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

Alfred Kämpe, född som Alfred Pettersson 21 februari 1877 i Ringarum, Östergötland, död i februari 1936 i Stockholm, var en av Sveriges första arbetarförfattare och tidningsman.

Kämpe kom ur enkla villkor; hans föräldrar var torpare vid godset Fyllingarum. Han började tidigt arbeta vid godset, som vallpojke och hjälpdagsverkare. Han kom då i närkontakt med arbetskonflikter, och påverkades på 1890-talet av nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, som då kom till den östgötska landsbygden. Kämpe började läsa böcker och snart även skriva artiklar som han skickade till liberala tidningar. I artiklarna kritiserade han konservativa lantpatroner och storbönder.

I 20-årsåldern flyttade han till Norrköping och gick på IOGT:s aftonskola. Två år därefter fick han anställning som journalist i Härnösand. Han började därmed sin bana som journalist och författare. Han gav ut flera novellsamlingar med motiv från lantarbetarnas liv, till exempel Trälar (1907) och Torpare (1909). Han blev därigenom en av de första proletärförfattarna. 1908 var han med och startade den fackliga organisationen Lantarbetareförbundet. Från 1928 och till sin död var han redaktör för dess tidskrift Lantarbetaren. Ivar Lo-Johansson tecknar i novellen Redaktörens död, som ingår i Statarna, del 1 (1936), ett äreminne över denna insats.[1]

På 1910-talet ägnade Kämpe mycken tid åt historiska studier. Resultatet blev Svenska allmogens frihetsstrider, från äldsta tider till våra dagar, som utkom i tre band åren 1918-20. I verket försöker Kämpe beskriva historien främst ur den fattiga lantbefolkningens perspektiv. För första gången skildras till exempel de svenska bondeupprorens historia. Vilhelm Moberg använde Kämpes uppgifter om allmogevapnet morgonstjärnan, när han skrev sin beredskapsroman Rid i natt! (1941). Särskilt i de två senare delarna, om 1700- och 1800-talets historia, var Kämpes insats pionjärens. Allmogens historia var dessförinnan mycket ofullständigt utforskad.

Kämpe var länge bortglömd i litteraturhistorien, men han lyftes åter fram av Lars Furuland i Statarna i litteraturen (1962), och därefter utgavs Trälar, torpare, statare - noveller och journalistik i urval (1963; ny, något utökad upplaga 1976), och ett urval ur Svenska allmogens frihetsstrider (1974).

Referenser

  1. "Redaktörens död", novell av Ivar Lo-Johansson

Litteratur och källor

Externa länkar