Elof Luspa
Efter strejken blev han engagerad i organisationen Arbetarsolidaritet och åkte runt och propagerade för att arbetarna skulle skänka pengar till gruvarbetarnas stridsfond
Citat
- Om en vanlig arbetare vill skaffa sig samma mänskliga villkor som andra grupper i samhället, blir det ett motstånd utan like. När vi kräver mänskliga villkor, är det en direkt parallell till kravet om kvinnornas rösträtt. Med samma kraft måste vi tydligen bryta lagar. Strejken är större och allvarligare än att gälla enbart oss själva.
- Strejken var inget misslyckande. Det var kanske ett nederlag för oss gruvarbetare men det var en stor seger för andra arbetare. Den visade att det enda som hjälper i det svenska systemet är strejkerna.
– Klasskampen är ganska viktig för oss gruvarbetare, oavsett partitillhörighet. Man säger att vår strejk var spontan, och så var det ju. Men vi hade under årtionden diskuterat och sagt att den enda möjligheten var att strejka. Det är ett vapen som vi håller heligt.
- När man väl har bestämt sig för att strejka är det viktigt hur en organiserar kampen. Vi hade stormöten och alla de som satt i facket, de blev spolade på nolltid. Det är mycket viktigt att en får en bra strejkkommitté för den utgör ofta själva stommen i strejken. Jag tycker att vår 21-mannakommitté var väldigt bra, ända tills vi tog med dem sex fackföreningsrepresentanterna. Det skulle vi aldrig gjort. Det var de som malde sönder strejken. Sakta, men ganska säkert.
- Gruvarbetarna var medvetna om kapitalismen, men dom var inte medvetna om vad LO var – och är. Glädjande nog satte gruvstrejken i gång en sten som fortsatte att rulla.