Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution
Collectives in the Spanish Revolution är en dokumentation och ögonvitnesskildring av kollektiven som skapades i och bar upp den spanska revolutionen. Det är anarkisten Gaston Leval som rest runt och träffat kollektivisterna och dokumenterat. Gaston hade själv länge varit aktiv i den anarkistiska rörelsen i spanien och var känd bland många av de drivande kollektivisterna vilket gav honom en väldigt stor inblick i vad som faktiskt skedde.
Leval ger en kort historisk bakgrund av den spanska frihetliga arbetarrörelsen och de historisk förutsättningarna som leder fram till bildandet av kollektiven. Efter detta så går han i detalj igenom en mängd kollektiv i Aragonien och Levanten och även hur dessa samordnade sig regionalt i federationer (Aragoniens federation av kollektiv respektive Levantens federation av kollektiv). Alla de olika kollektiven har sina särdrag, problem och lösningar på dessa som växer fram under omvandlingens gång.
På de flesta platser flyr de stora godsägarna fältet när facistreningen slåtts ner. De övergivna ägorna konfiskeras efter stormöte i byarna där småbönder, arrendatorer och arbetarna röstat om saken och bildar ett kollektiv där alla bidrar med sina verktyg och annat som kan komma till använing. Kollektiven i dessa byar omfattar hela byn* och dess arbetsplatser. De som vill stå utanför får så mycket jord de kan bruka själva utan att utnytja någon annans arbete. De småbrukare som har lite mark från tidigare och vill gå med i kollektivet överlåter denna åt kollektivet men kan dra sig ur när de önskar och får då motsvarande mark tillbaks. På stormötena bestämms hur hela kollektivet skall fungera. En styrelse/administratörer utses att hålla i löpande samordning och bokföring av eoknomin. Arbetslag utses för olika delar av jordbruket dessa utser inom sig någon typ av förmanskaraktär som håller samman det hela och sköter kontakterna med andra arbetsgrupper. Eknomin samordnas och effektiviseras av arbetarna. Små jordbruksmarker slås samman till större enheter, jorden brukas av större arbetslag, maskiner använts, moderna metoder för vall, gödsling och bevattnings införs, djurhållningen samordnas, ny mark bryts osv. Har det funnits flera små firmor på orten slås dessa ihop till en verksamhet med gemensamma lokaler och verktyg. Det ordnas med sjukvård, skola och annan service för alla. Lönerna sätts av stormötet och utgår från hushållen. Varje familj får en fast ersättning beroende på dess sammansättning. En summa för vuxna arbetsföra män, en summa för vuxna arbetsföra män, en summa för mödrar, en summa per barn i en viss ålder osv. Fördelningen av det som produceras eller köps in från andra kollektiv sker genom kooperativet. Vilket motsvarar en form av bybutik/depå. Även individualisterna tvingas handla via dessa för att undvika spekulation mm. På de flesta platser finns nån typ av ransonering per familj pga av inbördeskriget som ger brist på vissa varor. Olika sätt att kvitera ut det som behövs finns också. På vissa platser avskaffas pengar helt och hållet, på andra finns de kvar. Som tidigare nämnt så federara sig kollektiven regionalt och handel/utbyte kommer igång. Från städerna och fabrikerna (även utomlands) köps ny jordbruksutrustning, gödsel och maskineri in. Trots inbördeskriget (kollektiven försörjer en stor del av de stridande med livsmedel mm) så innebär allt detta en rejält lyft för kollektivisterna. Från svält, fattigdom, stenhårt slit, analfabetism, förföljelse till en efter förhållandena bra mycket tryggare och rikare tillvaro. Värt att notera är att produktiviteten i både jordbruk och andra näringsgrenar stiger kraftigt under denna korta period.
Gaston viger även ett specifikt kapitel åt kollektivisternas bokföring. Inte så upphetsande vid en första anblick men ett måste i all ekonomi som går bortom direkt individuell självförsörjning.
Varje kapitel tillägnat ett spcifikt kollektiv avslutas med en kort not om det var facisterna eller kommunisternas trupper som med våld krossade kollektivet och när det skedde.
Även kollektiviseringen av industrin och allmänyttan får sig en genomgång. Stora industrier med tusentals arbetare orgnaiseras galant av arbetarna själva under demokratiska former. Kollektivtrafik och hela transportsektorn på vissa platser undergår samma lyckade behandling med produktivitetsökningar tillsammans med drägliga arbetsvillkor och löner. Även sjukvården organiseras av de frihetliga och expanderas på ett sätt som inte ens fanns för vanligt folk innan revolutionen. Förvånansvärt många av de spanska läkarna var drivna frihetliga militanter. På dessa större arbetsplatser är det för det mesta genom CNTs välfungerande fackliga orgnaisationer som arbetet organiseras (bara några timmar efter facisterna slagits ner o ledningen flytt är arbetet igång igen på flera platser). I de större städerna blir ofta inte revolutionen så genomgripande som på landsbyggden då myndighetsapparaterna ofta fortsatte fungera och det fanns större delar av befolkningen som ställde sig tvekande (tjänstemän, såssar, småborgare, medelklass mfl).
I förordet belyser Stuart Christie att Gaston själv trodde att facisterna skulle segra vilket ger insatsen han gör en liten tuch av social turism. Gaston själv är dock rätt tydlig med att det var som historiker av denna unika omvälvning som var hans främsta roll. Stuart framhåller även att något som inte riktigt heller framgår i boken är att Gaston då det begav sig inte var särskilt kritisk mot anarkisterna och syndikalisternas destruktiva korridorsspring. Det som gav staten utrymme återväxa och att med det spanska kommunistpartiet (en ren frontorganisation för sovjetunionen) slå ner revolutionen.
Han avslutar sitt förord så här fint: "Collectives in the Spanish Revolution demonstrates clearly that the working class are perfectly capable of running farms, factories, workshops, and health and public services without bosses or managers. It proves that anarchist methods of organizing, with decisions made from the bottom up, can work effectively in large-scale industry, involving the coordination of many thousands of workers in many hundreds of places of work across numerous cities and towns, as well as broad rural areas. Leval’s history of anarchy in action also gives insight into the creative and constructive power of ordinary people. The Spanish working class not only kept production going throughout the war, but in many cases managed to achieve increases in output. They improved working conditions and created new techniques. They created, out of nothing, an arms industry without which the war against fascism could not have been fought. The revolution also showed that without the competition bred by capitalism, industry can be run in a much more rational manner. Finally it demonstrated how an organized working class has the power to transform society."
Se även
* Kollektiv betyder här framförallt att samordna ekonomin inte att tränga ihop en massa folk under samma tak. De flesta kollektivisterna bodde som innan och behöll sina familjeförhållanden intakta med skillnaden att kvinnor och barn inte behandlades som andra klassens medborgare.
