Hans Kalm
Hans Kalm (1888 - 1981), officer och "läkare", var en av det finska klasskrigets största bödlar.
Började sin bana som agrolog vid en estnisk jordbruksskola. Drogs som est in i ryska armén under första världskriget där han blev kapten. När ryska revolutionen bröt ut kände sig Kalm skrajsen för de röda soldaterna och la benen på ryggen. Vart fängslad i Kiev men lyckades fly tillbaks till Estland där de röda fortsatte jaga honom. Tampades lite med Estlands röda innan han tog sig över till Finland i december 1917. Här började han tillsammans med andra vita att drilla eleverna vid Tuomarniemi skogsbruksskola till vitgardister. Dessa pojkar skulle sedan utgöra kärnan i klasskrigets värsta slaktarbataljon, "djävlarna från Kuhmois". På den vita sidan och i dess historia är denna trupp en av de mest hyllade. Familjärt kallade "Kalms pojkar" och fick symolisera ungdom, mod och lydnad.
Med sin bataljon förde Kalm ett hänsynslöst terrorkrig mot de röda. Han genomförde rutinmässigt massavrättningar av fångar redan under ett tidigt skede av kriget. Ett extra vidrigt fall var när Kalm med sin bataljon dödade 11 patienter och två kvinnliga sanitärer vid ett krigssjukhus i Harmoinen som troligen arbetade under Röda Korsets märke. Rent nummerärt var detta dock småpotatis jämfört med tex Kalms upprensningsaktioner runt Lahtis där närmare 200 obeväpnade människor avrättades. Dessutom förnedrades och pryglades de röda man la vantarna på.
När fånglägret i Lahtis upprättades tog sig slakten nya dimensioner. Ledningen för den vita sidan ville straffa Kalm för att han ofta vägrade lyda order och betedde sig egensinnigt. Han fick "skitgörat". Då Kalm och "hans pojkar" fick ansvar för lägerdriften så ökade dödligheten lavinartat. På bara några veckor lyckades de ha ihjäl nästan 600 röda. Speciellt de flickor och unga kvinnor som kämpat på den röda sidan mördades. Hela 170 kvinnor strök med. De yngsta avrättade var 14-åriga.
Ställde sedan med glatt mod upp i de finska trupper som skickades till inbördeskriget i Estland. Han gjorde sig dock snabbt omöjlig hos sina överordnade och tvingades ta avsked ur armén.
När han inte fick härja fritt i det militära så reste han till USA pysslade med naturläkarkost och homeopati. Påstod sig efter lite hemmasvarvade studier vara någon typ av läkare. Återvände till Finland 1934 och startade ett homeopatiskt sanatorium. När fortsättningskriget drog igång 1941 ställde Kalm upp som frivillig. Den finska krigsmakten mindes hans fina insatser från 1918 och satte honom som chef för Krigsfångeläger 2 i Naarajärvi. Det blev så klart det krigsfångeläger med störst andel döda fångar. Man vart tydligen inte riktigt nöjd med hans insats och han skickades istället av av sanitäts- och matförsörjninsverket till Nazityskland och hämta inspiration. Han återvände och återupptog sitt kvacksalveri på sanatoriet men fick fly fältet 1944 anklagad för krigsförbrytelser. Först till Sverige och sedan till amerikat. När det lugnat sig lite var det bara att återvända 1957 och öppna en läkarpraktik. Men vilken lycka varar för evigt? 1969 förlorade han sina läkarrättigheter efter att två av hans diabetessjuka patienter avlidit. Det upptäcktes också att hans medicinsk utbildning var bristfällig.
