Delegaterna

Delegaterna var ett kommunistiskt band grundat och upplöst i början på 2000-talet. 2002 gav dom ut sin enda skiva: "...efter förmåga"

...efter förmåga

1. Borgarbål 2. Socialistmarsch 3. Ingenting kvar 4. Dom rika flyttar in 5. Blå pärlor 6. Uppgång / Nedgång 7. Du är en stor idiot 8. Spöket 9. Stjärnor

Borgarbål Du vet vem jag är och du vet hur det blir Du sitter på trumfen och skådar min giv Du har alla essen och jag kammar noll Du kammar hem spelet jag spelar min roll

Jag utför robotlikt hela min plikt Att försörja och berika ett högre samhällsskikt

Kyss mig i arslet, ta gå och dränk dig Tro inte jag gråter om du mister ditt liv När den dagen kommer ska du stå vid pålen Och Borgarbålen ska flamma för mig

Jag vill gå framåt, du vill bli kvar Bland lagar och förordningar som gör mig till slav Du har ditt liv som en dumdryg fet pamp Och ditt egenintresse korsar min kamp

Du har polisen som efter devisen Att skydda din egendom, skyr mig som pest

Men kyss mig i arslet...

Det har sagts förut, tål att sägas igen Det är akut och det måste bli ett slut på den härskande ordningen

Så kyss mig i arslet...

Socialistmarsch Vi veta vår väg och vi veta vårt mål Där marschen av oss skall gå fram Mot hinder vi resa vår vilja av stål Ty rygga tillbaka är skam Och aldrig vi tröttna fast vägen är svår Som leder till frihet och vår

Kamrater vi samlas och länkas ihop Av tron vi skall segra en gång På frihet vi höja vårt skallande rop Om frihet vi sjunga vår sång Vi gå som i fjättrar snart resa vi oss Och fjättrarna spränga vi loss

Vi föddes till världen och världen oss bjöd Att slava för andra men vi Har tröttnat att leva i svält och i nöd Vi kunna ej slavar förbli Vi blygas att veta som människor, hur Vi sämre behandlas än djur

Dom händer som valkats i nöd och i id Ej räcka att tigga om lön Men gäller det kunna dom knytas till strid Och striden blir härlig och skön Ty rätt är att slåss när som penningamakt Vår rätt har med bojor belagt

Var människa som slava i armod och brist Var människa som härjas i nöd Stig in i vår här som en socialist Och kämpa för frihet och bröd Ty inget man vinner om inget man vill Och reser sig upp att slå till

Vi fattiga äro men rika på hopp Vår seger är given till slut Så sant som ur spädaste vårfrusna knopp Den fagraste blomma slår ut Det är socialismen vår frihets idé Att lycka åt människorna ge

Ingenting kvar Det var någonting som hände det var något som dog Den dagen då bomben slog ner Kan sånt verkligen hända i vårt trygga land Tillåts det att sånt här sker?

Men blixten slog ner och allt slogs i spillror Allting raserades, regnade bort Och dom sprickor vi sett, blev till avgrunder i vårat slott

Det finns ingenting kvar Välfärden packar och drar Ingen mer trygghet åt alla och åt envar Det finns ingenting kvar Det beror knappast på politikers moral Utan snarare på viljan hos ett visst och välkänt kapital

För den byggnad som uppförts på spekulation Var ett Babelstorn helt utan chans Och allt som dom spekulerade bort Blev vi skyldiga stat och finans

För när tider blir skrala så får vi betala Födas i skuld, leva i skuld Medan det ekar ut över maktens frekvens: Du har levt över dina tillgångar min vän

Ingenting kvar…

Så länge det fanns utrymme och överflöd Fanns ett visst skyddsnät till låns Politikerna låtsades vara givmilda, tills makthavarna sa ifrån

Men det lilla vi hade det lilla vi fick, det hade vi kämpat och dött för Och reformismen haltade på så länge staten var rik Revolutionerna runt oss dom gav den respit Men den är och var aldrig nåt alternativ Tillät alltid kapitalet att diktera våra liv

Så nyliberaler och frasradikaler är samma schakaler som lever på oss Vi har bara oss själva och ända tills vi börjar slåss…

Så finns ingenting kvar…

Dom rika flyttar i Se hur samhället saneras, ogräset ska gömmas bort Sopas in under mattan, här ska det satsas stort Vi som är majoriteten, är satta på undantag Den rika minoriteten, är normen och lagen idag

Dom rika flyttar in och vi flyttas ut Dom rika flyttar in och vi flyttas ut

Här ges plats åt dom rika, en lekplats för dom som har råd Vi får stå i periferin och skrika, osynligjorda hoppas på nåd Det mesta har privatiserats, och vi som är samhällets nav Får när allting har lyxrenoverats, leva i skuggan utav

Dom rika flyttar in...

Det våras för dom rika, för oss råder kall ständig höst Floskler om att alla är lika, inger ingen som helst tröst Utförsäljning är på tapeten, vi har dragits vid näsan utav... Dom som äger den här planeten, vi måste göra oss av...

...dom rika, dom rika, vi måste bli av med dom rika Dom rika, dom rika, vi måste bli av med dom rika...

...flyttar in och vi flyttas ut Dom rika flyttar in och vi flyttas ut Men vi ska flytta in och dom köras ut

Blå pärlor En känsla av att lyckas, av att någonting är på gång En känsla av att väntan kanske inte blir så lång Vi lever på hoppet hellre än att stå där still Och vi kan hoppa jävligt högt om vi verkligen vill

En känsla av handling, förvandling…

När jag ser eldar sent en natt, kan jag knappt hålla mig för skratt Ser Blåa pärlor för min syn och flammor sträcka sig mot skyn Men låt en gnista bli till mer, en eld som tänder många fler Och visar att vi faktiskt kan påverka det som sker

Det blir så lätt patetiskt men det är en bra kliché För den förklarar faktiskt precis hur allting är Att vi skriver historien och har vi nog kurage Så ska vi inte dra oss för att ta till sabotage

Varför kasta pärlor för ett svin, när det finns bensin att kasta med? Det blir eld och lågor se, en Molotov gör alltid garanterad succé

När jag ser eldar...

När förnedringen av människor är normaltillstånd Då ska vi höja nävarna och gå ännu en rond Mot kapitalintressen som söker sin profit I handel med människor, verksamhet som stinker lik

Jag ser hur det brinner, försvinner...

När jag ser eldar...

Men blåa pärlor finns ej mer så jag tittar bort och ler Jag ser åt ett annat håll, där ekvationen också ska bli noll...

Uppgång / Nedgång Man undrar var vindarna drar, i den situation som vi har Där dom nyliberala kräken skriker efter vägar till mer kapital I denna globala intrig, med andra ord kallat klasskrig Där drivs allting till sin spets och manar till försvar i mot borgarnas hets

Men dom ser helst att vi sluter ögonen och dyrkar något större Som våran tids heliga treenighet, Marknaden, Företagen, Flexibilitet

Så uppgången kan följas av nedgången Utan att följas av några orosmoment Men var i livet, var står det skrivet Att vi ska acceptera och låtsas som om inget har hänt

Dom rika svinen dom tar, mest från dom som ingenting har I en gigantisk omfördelningsprocess som forslar kapital från periferi hit till väst Så har vi EPZ-zon, för maximal kapitalackumulation För dom rika en hämningslös extas utan jobbiga hinder som MBL och LAS

Men dom ser helst att vi riktar vår ilska i deras intresse Lyssnar på pseudovetenskap som ger förtryck legitimitet Rasistiskt dravel om kulturer och etnicitet

Så uppgången...

Konjunkturernas cykler dom drar, fram genom tiden dom far Jag är ingen marxistisk teolog men jag hoppas skiten faller nästa gång den är låg Inget mer klassamförstånd, det är dags att gå nästa rond Inget mer Saltsjöbadsavtal nu ska vi ta tillbaka det borgarna stal

När dom säger borglig individualism, anpassning och girighet Då skriker vi uppror till deras förtret

- Kollektiv kamp och solidaritet

För uppgången följs av nedgången, följs av känslan av just ingenting alls När profiten sviker för någon rik en drabbas en liten Så därför framförs just denna sång

För sanningen är till besvär, för dom som tjänar på allt det här Det låter för fan som ett skämt, att vi måste tjäna dessa rika 10 procent Så jag har ett anspråkslöst förslag om, att dom behöver oss och inte vi dom Så låt oss aldrig mer slicka husses tass, utan låt oss radera denna utsugarklass

Och hoppas att denna gång så lyckas vi tända den låga Som får oss att förverkliga åt var och en efter behov och av var och en efter förmåga

Så uppgången aldrig mer följs av nedgången Utan att följas av några orosmoment För i själva livet, där står det skrivet Att vi har rätten att kämpa, vi har rätten att slåss, vi har rätt...

Du är en stor idiot Står du vid ett vägskäl, vilken väg ska du gå Tar du då till din hjälp kaffesump och tarot? Då är du nog körd, du är lurad så tack och adjö För är samhället förjävligt kan man förändra Det eller sig själv det är bara att välja Men väljer du dig själv så är det nog tack och adjö Snälla gå och dö

Tror du att stenar, stjärnor, kristaller Kan spränga loss dina själsliga galler Med rökelse, örter, mystik kan du heala dig själv Lockar hemliga kunskapers harmoniska klang När du balanserar ditt Ying och ditt Yang Du är fattig på jorden men själen din den är rik På idioti

Du tror på spöken men jag ser ej röken Av det som du går runt och inbillar dig Du diggar New Age, jag skriker Nutcase Du är en stor idiot

Stolliga böcker dom slukar du hastigt Om Aleister Crowley och madame Blavatsky Du är så jävla tragisk, det är nästan magiskt det här Är du rädd för allt det som du ser runt omkring dig Rädd för att det ska va allting som finns Det kan du bota med hampa och LSD Eller se världen som den är

Du tror på spöken...

Du tjatar och tjatar förlåt att jag pratar Till dig som du va en stor idiot Men det är så jag ser dig, så snälla jag ber dig försvinn In i din drömvärld bort från denna jord Med hippies och gurus drogade ord I visshet om att det väntar ett Ufo på dig En stor idiot...

Du tror på spöken...

Spöket Som ett brev på posten, fel adresserat och försenat Men nu så smälter väl morgonfrosten, och spolar väck allting förstenat

Och kan du höra mig så ska jag säga dig, att nu är det faktiskt dags för revolution Och om du lyssnar nu så ska jag säga du:

- Vi kan gör någonting åt vår situation

Spöket rasslar fram ett bu, det har det gjort bra länge nu Men med en liten reservation: Nu är det fan dags för revolution

Allt omkring oss är förändligt, men vad gör det för skillnad När allt är så förbannat omständigt, då byts arga röster i mot tystnad

Men jag kan bryta sten det tror jag du kan med, men kan inte skriva några feta manifest Men vad spelar det för roll om vi har lite koll, vet innebörden utav social protest

Spöket rasslar fram ett bu...

Men om vi bor i en stad, med klen politisk estrad Kampkontakt av första graden, inget liv på barrikaden Men inget står still... Blir väl vad vi gör det till, kan väl förändra om vi vill Kanske blott i liten skala, men hellre det än att gå i dvala För är det något vi inte vill...

Så är det väl att slå oss ner, hoppas på allt som aldrig sker Att en parlamentarisk intention, ska flytta fram vår position

Spöket rasslar fram ett bu, då och då och kanske nu Och på grund av vår situation, krävs det fan en revolution

Stjärnor Jag ser stjärnor, vill ta ner dom, bränna upp dom på en gång Vad drömmer galna hjärnor, vad blir nästa språng?

HELL DIG Nya EUropa, ditt rike skall evigt bestå Om inte så för alltid, i alla fall 1000 år Nya murar skall byggas till skydd mot dom i syd Där växande svarta horder, ger ministrar huvudbry

Ljusskygga tankespår går till attack med brunfärgade referenser Asylsökande flyktingar och annat pack ska stoppas redan vid gränsen

Jag ser delegater med plånböcker stinna Och hur byråkrater får hjulen att spinna När våra pengar spårlöst försvinna Hela packet i Bryssel kan sticka och brinna

Dom stora företagen, får vinstmaximeringar Vi får sår i magen och avregleringar Nyliberalismen, en frihet för dom få Att göra hela världen till ett fängelse för oss små

Dom visste jävligt väl vad dom gjorde, när dom startade processen Och vi får ta smällarna när dom gör allt för att gynna sina klassintressen

Jag ser delegater med plånböcker stinna...

När detta möter motstånd, måste det snabbt slås ner Vi är ju anti-demokrater som inte låter det ske Som inte står rakt i leden när Bryssel säger givakt! Som bryter Den Falska Freden, men ta dig noga i akt

I den nya sköna värld vi går till mötes bör du ej tas på sängen När maktens tjänare står för din dörr, åberopandes Schengen

Jag ser delegater med plånböcker stinna...

Externa länkar

Delegaterna - ...efter förmåga (.zip-fil / 41 mb)