Skillnad mellan versioner av "Kropotkin, Peter: Inbördes hjälp"

Versionen från 31 juli 2010 kl. 01.24

Peter Kropotkin går igenom exempel av samarbete från djurvärlden och vår historia och samtid.

I de första kapitlen visar han hur samarbete är en av drivkrafterna i evolutionen, hur arter, populationer och individer i djurvärlden är beroende av varandra. Han påpekar, det uppenbara men så ofta ifrågasatta, att samarbete är en utmärkt konkurrensfördel.

Resten av boken ägnas åt mänskliga samhällen och allt från bondekommuner (fattigbönder över hela Europa går samman och bildar kommuner vilket tvingar fram mer eller mindre hårda reaktioner från staten från 1400-talet och fram till författarens dagar) och skrån till fackföreningar och socialistiska rörelser via ursprungsfolk. Han visar hur samarbetet och solidariteten är levande kultur (och en del av den mänskliga naturen, det evolutionära arvet).

Ibland lägger han kanske för positiv betoning på det rena samarbetet. Vi samarbetar ju i fabriken och i skyttegravarna också. Det är ju det som får maskineriet att fungera. Men det fina, och de besuttnas mardröm, är att det också är det som kommer få maskinen att falla.

Boken kritiseras ofta av folk med lotsas-kunskap i evolutionslära. De påstår att Kopotkin bär på ett hopplöst gemenskaps ideal som inte finns i naturen. Jo, pyttsan. Visst är han inte spot on hela tiden men de stora dragen har han förstått. De som dravlar om konkurrens måste helt enkelt snyta sig, lägga ifrån sig de ideologiska skygglapparna, tänka lite, kolla ut på valfri fiskmås eller kaja, skämmas lite och sen begå självkritik.