Skillnad mellan versioner av "Orwell, George: Vägen till Wigan Pier"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
m
m
Rad 1: Rad 1:
[[Bild:Orwell-vagen_till.gif|frame|right]]'''Vägen till Wigan Pier''' (The Road to Wigan Pier) gavs ut 1937. I början av 1936 fick [[George Orwell]] i uppdrag av den socialistiska bokförläggaren Victor Gollancz på [[Left Book Club]] att skriva en skildring av fattigdomen bland arbetarklassen i norra England efter den stora depressionen. Den första halvan av boken är en verklighetsskildring av de sociala förhållandena som Orwell träffade på under sina rundturer i Lancashire och Yorkshire. Han hänger med gruvarbetare och beskriver deras vardag i slit och släp.
+
[[Bild:Orwell-vagen_till.gif|frame|right]]'''Vägen till Wigan Pier''' (The Road to Wigan Pier) gavs ut 1937. I början av 1936 fick [[George Orwell]] i uppdrag av den socialistiska bokförläggaren Victor Gollancz på [[Left Book Club]] att skriva en skildring av fattigdomen bland arbetarklassen i norra England efter den stora depressionen. Den första halvan av boken är en verklighetsskildring av de sociala förhållandena som Orwell träffade på under sina rundturer i Lancashire och Yorkshire. Han hänger med gruvarbetare och beskriver deras vardag i slit och släp. Han zommar in på massarbetslösheten bland arbetarna och fick tydligen en massa hjälp via sina kontakter i [[N.U.W.M]].
  
 
Den andra halvan av boken är en lång essä i vilken Orwell berättar om sin uppväxt och sin politiska utveckling. Det är brännande kritik mot snobbar, litteraturkritiker, insnöade marxister och sandaljesusar inom rörelsen. En revolutionär socialistisk rörelse sätts som enda motmedlet mot en framtida fascism. Han ger sig även på socialisternas oreserverade maskindyrkan, stöd till sovjet och verklighetsfrånvända tes travande. Vad hände med friheten och jämlikheten som är socialismens kärna frågar han sig. Orwell ser socialisterna som det största hindret för en socialistisk rörelse. Har har fokus på medelklassen eftersom det är därifrån han själv kommer. Om inte medelklassen vins över till socialismen så kommer de flockas till fascismen och göra den till en massrörelse. Gollancz fruktade att den andra halvan av boken skulle göra läsarna vid Left Book Club upprörda, så han lade till ett förmildrande förord innan boken gavs ut. Detta gjordes bakom ryggen på Orwell som då befann sig i Spanien.  
 
Den andra halvan av boken är en lång essä i vilken Orwell berättar om sin uppväxt och sin politiska utveckling. Det är brännande kritik mot snobbar, litteraturkritiker, insnöade marxister och sandaljesusar inom rörelsen. En revolutionär socialistisk rörelse sätts som enda motmedlet mot en framtida fascism. Han ger sig även på socialisternas oreserverade maskindyrkan, stöd till sovjet och verklighetsfrånvända tes travande. Vad hände med friheten och jämlikheten som är socialismens kärna frågar han sig. Orwell ser socialisterna som det största hindret för en socialistisk rörelse. Har har fokus på medelklassen eftersom det är därifrån han själv kommer. Om inte medelklassen vins över till socialismen så kommer de flockas till fascismen och göra den till en massrörelse. Gollancz fruktade att den andra halvan av boken skulle göra läsarna vid Left Book Club upprörda, så han lade till ett förmildrande förord innan boken gavs ut. Detta gjordes bakom ryggen på Orwell som då befann sig i Spanien.  

Versionen från 28 oktober 2009 kl. 15.03

Orwell-vagen till.gif
Vägen till Wigan Pier (The Road to Wigan Pier) gavs ut 1937. I början av 1936 fick George Orwell i uppdrag av den socialistiska bokförläggaren Victor Gollancz på Left Book Club att skriva en skildring av fattigdomen bland arbetarklassen i norra England efter den stora depressionen. Den första halvan av boken är en verklighetsskildring av de sociala förhållandena som Orwell träffade på under sina rundturer i Lancashire och Yorkshire. Han hänger med gruvarbetare och beskriver deras vardag i slit och släp. Han zommar in på massarbetslösheten bland arbetarna och fick tydligen en massa hjälp via sina kontakter i N.U.W.M.

Den andra halvan av boken är en lång essä i vilken Orwell berättar om sin uppväxt och sin politiska utveckling. Det är brännande kritik mot snobbar, litteraturkritiker, insnöade marxister och sandaljesusar inom rörelsen. En revolutionär socialistisk rörelse sätts som enda motmedlet mot en framtida fascism. Han ger sig även på socialisternas oreserverade maskindyrkan, stöd till sovjet och verklighetsfrånvända tes travande. Vad hände med friheten och jämlikheten som är socialismens kärna frågar han sig. Orwell ser socialisterna som det största hindret för en socialistisk rörelse. Har har fokus på medelklassen eftersom det är därifrån han själv kommer. Om inte medelklassen vins över till socialismen så kommer de flockas till fascismen och göra den till en massrörelse. Gollancz fruktade att den andra halvan av boken skulle göra läsarna vid Left Book Club upprörda, så han lade till ett förmildrande förord innan boken gavs ut. Detta gjordes bakom ryggen på Orwell som då befann sig i Spanien.