Skillnad mellan versioner av "Axelsson, Majgull: Jag heter inte Miriam"

Versionen från 29 februari 2016 kl. 22.19

Historisk roman av Majgull Axelsson. Boken handlar om den romska kvinnan Malika (eller Miriam som hon kommer att tvinga kalla sig). Hon växer upp i Tyskland på 30-talet men slits från sin familj och sätts på kloster tillsammans med andra tyska romska barn. Från klostret går resan vidare till koncentrationsläger, massdöd, medicinska experiment, förnedring och tvångsarbete. Och rasism från medfångarna.

Romerna står lågt i rang i lägrets hierarki, och får utstå rasistiska utfall från många av de andra fångarna. Men de håller också ihop och biter ifrån, till och med mot SS. Bland annat är huvudpersonen med i periferin till ett kortvarigt men rakryggat uppror där romska fångar vägrar att frivilligt promenera in i gaskammaren. Lägerledningen klarar inte av att ta konflikten direkt utan sprider ut repressionen och morden över framtiden.

I alla fall. Under berättelsens gång lyckas Malika byta fångkläder med en död judinna. Detta ändrar också hennes identitet; hon blir nu Miriam. Ungefär samtidigt blir hon vän med en grupp norska fångar som tillsammans hjälps åt att överleva lägertillvaron. Deras solidaritet är stark, men huvudpersonen misstänker att den bygger på att de inte vet att hon är rom. Faktumet att hon nu "är jude", hjälper henne också efter krigets slut komma till Sverige (som har inreseförbud mot romer) och Småland. I Jönköping möter hon vardagsrasismen mot romer och den våldsamma gatu-fascismen i form av tattarkravallerna på 1950-talet. Hon vågar inte avslöja sig som rom utan bibehåller i fruktan sin judiska identitet in i medelklasstillvaro och familjeliv. Ända in i ålderdomens Nässjö.

Boken bygger på ett omfattande gräv, bokliga källor och intervjuer.

Läs också Järhult, Ragnar: Andreas & Emilia om Jönköping, tattare och tattarkravallerna.