Axelsson, Majgull: Jag heter inte Miriam
Romerna står lågt i rang i lägrets hierarki, och får utstå rasistiska utfall från många av de andra fångarna. Men de håller också ihop och biter ifrån, till och med mot SS. Bland annat är huvudpersonen med i periferin till ett kortvarigt men rakryggat uppror där romska fångar vägrar att frivilligt promenera in i gaskammaren.
Under berättelsens gång lyckas Malika av misstag byta fångkläder med en död judinna. Detta ändrar också hennes identitet; hon blir nu Miriam (med en judisk stjärna på fångdräkten). Ungefär samtidigt blir hon vän med en grupp norska fångar som tillsammans hjälps åt att överleva lägertillvaron. Deras solidaritet är stark, men huvudpersonen misstänker att den bygger på att de inte vet att hon är rom. Faktumet att hon nu "är jude", hjälper henne också efter krigets slut att komma till Sverige (som har inreseförbud mot romer) och Småland. I Jönköping möter hon vardagsrasismen mot romer och den våldsamma gatu-fascismen i form av tattarkravallerna i slutet av 1940-talet. Hon vågar inte avslöja sig som rom utan bibehåller i fruktan sin judiska identitet in i medelklasstillvaro och familjeliv. Ända in i ålderdomens Nässjö.
Boken bygger på ett omfattande gräv, bokliga källor och intervjuer.
Läs också
- Järhult, Ragnar: Andreas & Emilia - om Jönköping, tattare och tattarkravallerna.
- Rosenberg, Göran: Ett kort uppehåll påvägen från Auschwitz - om tillvaron i koncentrationsläger och om att komma till Sverige efteråt.
- Goldstein, Bernard: Five years in the Warsaw ghetto - om kampen mot fascismen och ett uppror mot Nazi-Tyskland.