Skillnad mellan versioner av "Åkarpslagen"
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (Ny sida: '''Åkarpslagen''' Lagen tillkom 1899 med anledning av en motion som upplästes av Per Pehrsson i Åkarp men skrivits av Robert Dickson och hade justitieminister Annerstedts gillande. ‘...) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Åkarpslagen''' | + | '''Åkarpslagen''' var en antistrejklag med huvudsyfte att skydda [[strejkbrytare]]. Lagen tillkom 1899 med anledning av en motion som upplästes av Per Pehrsson i Åkarp men skrivits av Robert Dickson och hade justitieminister Annerstedts gillande. ‘Åkarpslagen’ som egentligen var ett tillägg till stadgandet om rättstridigt tvång i strafflagen 15:22 utvidgade kraftigt allmän åklagares åtalsrätt i samband med strejker. Som fullbordat tvång straffades nu även försök att ‘tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse eller att hindra någon att återgå till arbetet eller övertaga erbjudet arbete’. Samtidigt och i konsekvens med detta ändrades också åtalsreglerna. Både fullbordat tvång och försök till tvång lades nu under allmänt åtal. Allt tvång som i övrigt föll under 22 § men inte utövats i samband med arbetsinställelser var däremot fortfarande angivelsebrott. |
| + | |||
| + | Straffskalan innehöll straffarbete och därför hade allmän åklagare en mycket vidsträckt häktningsrätt. | ||
| − | |||
Enligt denna speciallag dömdes nu under mer än trettio år hundratals arbetare till straffarbete och fängelse. | Enligt denna speciallag dömdes nu under mer än trettio år hundratals arbetare till straffarbete och fängelse. | ||
[[Kategori:Lagar]] | [[Kategori:Lagar]] | ||
Nuvarande version från 24 september 2011 kl. 15.04
Åkarpslagen var en antistrejklag med huvudsyfte att skydda strejkbrytare. Lagen tillkom 1899 med anledning av en motion som upplästes av Per Pehrsson i Åkarp men skrivits av Robert Dickson och hade justitieminister Annerstedts gillande. ‘Åkarpslagen’ som egentligen var ett tillägg till stadgandet om rättstridigt tvång i strafflagen 15:22 utvidgade kraftigt allmän åklagares åtalsrätt i samband med strejker. Som fullbordat tvång straffades nu även försök att ‘tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse eller att hindra någon att återgå till arbetet eller övertaga erbjudet arbete’. Samtidigt och i konsekvens med detta ändrades också åtalsreglerna. Både fullbordat tvång och försök till tvång lades nu under allmänt åtal. Allt tvång som i övrigt föll under 22 § men inte utövats i samband med arbetsinställelser var däremot fortfarande angivelsebrott.
Straffskalan innehöll straffarbete och därför hade allmän åklagare en mycket vidsträckt häktningsrätt.
Enligt denna speciallag dömdes nu under mer än trettio år hundratals arbetare till straffarbete och fängelse.
