Rundberg, Arvid: En rysk arbetares memoarer

En rysk arbetares memoarer är Arvid Rundbergs andra och minst intressanta alster i hans En arbetares memoarer svit. Utgiven 1975 och jävligt sovjetrunkande. Vilket beror både på intervjuoffret och författaren själv. Rudberg var 1973 över på en studieresa i sovjet. Där träffade han Vladimir Arbatskij på en textilfabrik. Vladimir var opertör på stället och ganska privilegierad arbetare. De kom bra överens trots att de inte talade varandras språk. Med hjälp av den sovjetiska presstjänsten APN så övertaldes snubben ställa upp på att berätta om sitt liv. APN tillsatte en tolk, utverkade semester åt Vladimir och så de kunde sätta igång.

Vladimir är ett av ett av revolutionens barn. Född 1917. Han tillhör de första rena sovjetmänniskorna. Som levt hela sitt liv med sovjet staten. Snubben är inte särskilt kritisk mot sitt liv i kommunismen. Inte så konstigt. Inte skulle en kritiker söka kontakt med en delegation från nåt sovjetsympatiserande parti från Sverige. Han slogs i andra världskriget och var med i uppbyggandet av den tunga industrin. Snubben låter som propaganda apparat för landet. Ungefär som dumma svenskar brukar göra. Världens jämlikaste, modernaste, smartaste land. Sån skit. Han tycker den "socialistiska tävlan" var bra skit. Utan den inget välstånd. Inte handlade om ökad utsvettning inte. Stalinkulten var också nödvändig när det begav sig och han talar om partiet som "vi". Dessutom utspelar sig stora delar av boken under andra världskriget... Gääsp.

Det som skiljer den här boken från de andra är att denna enbart låter någon försvara den rådande ordningen. I de andra så har berättarna levt stora delar av sitt liv i strid med systemet. Liv i kamp mot kapitalismen och överheten. Vladimir rider enbart ut till dess försvar.