McShane, Harry: No mean fighter

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
McShane Harry No Mean Fighter.jpg
Självbiografi av den skotska socialisten Harry McShane och en berättelsen om det röda Tyneside (arbetsområde i Glasgow).

Boken tar sin början när huvudpersonen som ung skotsk katolik från Glasgow lämnar kyrkan och blir socialist. Han börjar jobba som tekniker i varvsindustrin i början av nittonhundratalet och sugs snabbt in i den växande arbetarrörelsen. Han går med i Independent Labour Party och är aktiv i krigsmotståndet när första världskriget börjar närma sig. Vid ett tillfälle tar han värvning för att agitera i barackerna men lyckas därefter fly med risk för att bli straffad för desertering. Väl tillbaka i Glasgow blir han en frontfigur i kampen för rätt till bostad. Flera hårda konfrontationer sker när arbetare ska avhysas, Harry och hans fru blir också utsparkade efter att ha prioriterat att handla mat i stället för att betala hyra.

Efter kriget går Harry med i det nybildade Brittiska Kommunistpartiet. Han sysslar huvudsakligen med kamp för arbetslösa inom, den vid tiden starka organisationen, National Unemployed Workers Movement. När soldaterna återvänder från fronten möts de i regel av arbetslöshet och ett krav från rörelsen är 40 timmars arbetsdag för att fler ska få jobb. De kombinerar stora demonstrationer och massmöten med att driva enskilda arbetares ärenden för rätt till ersättning. Kampen kulminerar i Bataljen vid George Square där militär kallas in för att kväsa arbetarna. Lyckligtvis skadades, mirakulöst nog, bara en och annan polis.

I boken får vi också följa hungermarscher som arrangeras från hela Storbritannien mot London. Ofta attackeras marscherna av polis men de försvarar sig bra. Harry drar under en period till Nordamerika för att arbeta i gruvor. En rätt fascinerande berättelse där han får försvara sig mot björnar och dras in i interna konflikter i Kanadas kommunistparti.

Han beger sig även till Stalins Sovjet och börjar fatta att saker inte står rätt till. En amerikansk journalist berättar att folk börjar "försvinna" i rask takt och han noterar att villkoren för arbetare i Sovjet påminner om Storbritannien på 1800 talet. Trots resan fortsätter han att vara lojal med Sovjet och Komintern även om han inte deltar i Stalinkulten (tillskilland från flera partikamrater). Situationen blir allt mer förvirrad för Harry och hans kommunistparti när Spanska inbördeskriget och därefter andra världskriget bryter ut. På grund av Kominterns order måste de stackars kommunisterna först lägga undan antifascismen för att senare byta position när operation Barbarossa drar igång. Nu ska de istället stödja krigsinsatsen och trycka ned andra arbetare som vill strejka. Det är tragiskt att se hur militanta arbetare går från en kamp för bröd och rättvisa till att bli Stalins lydiga lakejer. Det är lätt att förvånas av hur detaljstyrda de kommunistiska partierna var. Till och med vid tillsättning av styrelsemedlemmar var de tvungna att få godkännande från Moskva. Efter andra världskriget, när partiet fylls upp av rättrogna medelklasselement, bryter Harry till sist med partiet. Han fryses ut och blir av med sitt jobb på partiets tidning. Därefter gör han lite tafatta organiseringsförsök med kamrater men är rätt bitter.

Det här är en läsvärd bok, mycket tack vare skildringarna av den kreativitet den skotska och brittiska arbetarrörelsen visade i kamp för bröd och rättvisa. Det kommunistiska partiets totala haveri är en väldig tragisk men intressant sidohistoria.