Martin Koch

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Koch-martin.jpg

Martin Koch (1982-1940) var en författare, diktare och journalist som är mest känd för sin pionjärinsats i arbetarskildringen. Bohém som var starkt engagerad i nykterhetsrörelsen och socialdemokratin (högerflygeln) under 1910-talet.

Uppväxt

Martin Koch föddes i ett småborgerligt hem i Stockholm. Farsan var gravör men övergav sitt yrke för att pyssla med musiken på heltid. En riktig bohéme och vagabond som bara jobbade när han hade lust enligt Martin själv. Farsgubben övergav så småningom hemmet och drog till Kristiania. Det blev alltså morsan som fick dra hela lasset. Hon var en motsats till fader med stark ansvarskänsla och ordningssinne. Hon förestod ett tidningskontor.

Martin lärde sig läsa redan vid 4 års ålder och det gick till en början bra i skolan. Martin och hans äldre bror bråkade ganska duktigt vilket antagligen bidrog, jämte de knapra förhållandena, till att Martin skickades iväg till sin morbror i Jönköping mellan 1993-95. Tillbaks i Stockholm gick han på Södra latin. Begåvad och med ett brinnande intresse för musik och teater. Började ett uppror mot hemmets småborgerlighet. Klädde sig slarvigt, lät håret växa och hoppade tillslut av skolan. Det skrevs dikter och lästes Strindberg. Han fick i denna veva upp ögonen för arbetarnas villkor.

Bohemen och nykterhetskämpen

Mellan 1899-1906 förde han ett ett oregelbundet bohémliv. För att försörja sig efter avhoppet jobbade han som målarlärling under somrarna. Han närde drömmar att få bli artist/konstnär/musiker. Jämte detta så studerade han några vintrar vid tekniska skolan och vid Galeb Althins målarskola där han även fick arbeta som medhjälpare vid undervisningen. Mellan 1904-07 studerade han på FrKa med högre studier i konst, musik o litteratur.

Irrade mellan de olika politiska lägren (anarkism, vänster- och högersocialism) innan han hitta hem i socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Han polar med de ledande inom den högersossiga partibyråkratin. Sigfrid Hansson o Per Albin Hansson, Per Bergman, Gustav Möller o Hjalmar Branting. Den sistnämnde ska tydligen varit Koch idol genom hela livet. Gick även in i nykterhetsrörelsen (Templarorden) och la bohémlivet bakom sig. Nu kunde han med rent samvete odla "disciplin, självuppfostran och ansvar". Det är också här han lär känna många av de arbetare som sedan skall stå som förebilder i hans romaner. Knep som de flesta driftiga småborgare brukar en fast anställning som temperlorderns bibliotekarie. Han jobbade också som studieledare, körledare och redaktör för flertalet nykterhetstidningar. Blev ordförande i ordens ungdomsförbund mellan 1910-11 där han kämpade för att demokratisera den auktoritära rörelsen.

Arbetarrörelsen och religiösa strövtåg

Skrivardebuten kom på allvar efter att hans trolovade Ellen dog i lungsot. Han skrev en bok med hennes namn som titel för att hantera sorgen. Sedan skriver han huvudparten av sina verk i en tät följd under 1910-talet. Först 1912 flyttar Martin hemifrån och bosätter sig i saltsjöbaden. Lämnade Temperlorden med buller och bång. I boken Vattendroppen gör han upp med dumheterna inom rörelsen. Vart en hel del uppmärksamhet runt den när den kom ut. Han gick fullt in i socialdemokratin istället. 1913-14 jobbade han som journalist på socialdemokraten. Det är nu han skriver de böcker som satt honom på kartan. Arbetare - en historia om hat och framför allt timmerdalen-serien där han sympatiskt skildrar arbetarna och deras kamp för en bättre värld. Men det är hans och partihögerns idealbild av arbetarna som ligger till grund. En tydlig linje mot självständig kamp, ungsocialism och den konkurrerande syndikalismen finns med. Martin faller tydligen delvis in i bohémlivet igen och har lite svårt att hålla undan författaregot inför partisolidariteten. Blir lite kris och boken romantiska brev.

Sedan blir det mest religiösa strövtåg för Martin. Han har själv katraktäriserat utvecklingen som "från proletär till — solitär!". Bor ett tag i partille, koster, Paris (där han tänkte studera katolicism) och hamnar tillslut i Hedemora (där Ivar Lo-Johansson hälsar på honom vilket beskrivs i Tröskeln). Krönt livet med den tveksamma bragden att sälla sig gruppen arbetarförfattare som agiterade för Finlands sak.

Ivar Lo-Johansson, Vilhelm Moberg och andra arbetarförfattare under 1920-talet ska ha tagit inspiration från denna pionjär.

Böcker

  • Timmerdalen: en historia om kultur, del 1, Bondefolket.
  • Timmerdalen: en historia om kultur, del 2, Proletärer.
  • Timmerdalen: en historia om kultur, del 3, Kulturmänniskor.
  • Timmerdalen: en historia om kultur, del 4, Ungdom.
  • Vargungarna: skådespel i fyra akter. Stockholm: Tiden. 1913.
  • Blodet ropar: skisser och ögonblicksbilder. Stockholm: Tiden. 1914.
  • Romantiska brev: en historia om socialt svärmeri, 1915.
  • Guds vackra värld: en historia om rätt och orätt, 1916.
  • Fromma människor: skisser och studier från den kristna föreställningsvärlden i Sverige, 1918.
  • Vargen i Hobo. 85-öresböcker, 1918.
  • Legend. Stockholm: Bonnier, 1920.
  • Dansvisor. Stockholm: Bonnier, 1929.
  • Mauritz, 1939.

Källor och vidare läsning