Kjekshus, Helge: Ecology control and economic developement in east african history

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Kjekshus helge-ecology-cont.gif

I Ecology Control and Economic Developement in East African History går Helge Kjekshus igenom delar av Tanzanias (eller Tanganyiak som det var fram till unionen med Zanizibar 1964) ekonomiska och ekologiska historia från tidigt 1800-tal fram till mitten av 1900-talet. Han presenterar ett rikt och varierat jordbruk och handelsnät under 1800-talet. En del folk levde främst av boskap (med enorma hjordar) medan andra sysslade enbart med jordbrukande, blandningar förekom självklart också. Grödorna var många och nyheter inlemmades snabbt över stora avstånd. En mängd jordförbättringstekniker, gödsling och bevattningssystem förekom. Svält var ett undantag och problem missväxt kunde ofta lösas genom migration, handel eller kostomläggningar. Järnproduktion och smide förekom på en mängd platser. Konflikter mellan stammar existerade men inte som det allas krig mot alla så som brittiska brittiska och tyska historiker beskrivet tiden innan kolonialismen. Karavanhandeln påverkade och kunde växa fram ur tidigare handelsnätverk men varken den eller slavhandeln hade enorm påverkan på ekonomin och livet i stort för flertalet av befolkningen.

På 1890-talet har en mänsklig, ekonomisk och ekologisk katastrof som landet ännu inte hämtat sig från sin början. Rinderpest dödar boskap och fullständigt ödelägger de boskapshållande folken, landet går från miljoner av boskap till nästan inga alls. Svält, flyktingar och desperata försök till överlevnad följer. Rinderpesten tros har introducerats (av misstag så klart) norrifrån då italienska kolonialister importerat kor från Indien. Den sprider sig som en dödens andedräkt över Östafrika. Inte långt senare drabbar smittkopps-epedemier och allvarliga angrepp av sandflies befolkningen. Det slår särskilt hårt mot den jordbrukande befolkningen som under epidemierna på många håll tvingas låta åkrarna vila. Medans smittkopps epidemien förmodligen föddes ur människors av omständigheterna försvagade hälsotillstånd hade sandflies nyligen spridit sig från områden i väster och befolkningen saknade fullständigt erfarenhet av hur angreppen skulle behandlas.

Tillsammans med de ekologiska jävligheterna kommer det tyska imperiet med jordexpropieringar, begränsad rörlighet, förstörda handelsvägar, tvångsarbete (och överjävligt löneslaveri) och krig. Tyskarna möter hårt motstånd och ser sig till en början skjutandes in bushen utan varken mål eller framgång. Den brända jordens princip blir tyskarnas segerrecept då by efter by och odlingsfält efter odlingsfält jämnas med marken. Det tyska imperiet informerar sina officerare att påtvingad svält är ett vapen som inte kan användas för mycket i krig och en del besegrade jordbruksbyar förvägras att bruka jorden då de ska lära sig vad det innebar att resa uppror mot överheten. Några år efter tyskarnas krig mot lokalbefolkningarna och den koloniala freden införts kommer Första världskriget till landet. Det förnedrande mördandet mellan broderfolk från Europa tar ännu absurdare former då tusentals afrikaner slåss mot tusentals andra afrikaner på den brittiska respektive tyska sidan. Samtidigt inkallas en mängd människor som tvångsarbetskraft för att bygga förbindelser på bada sidor. På tyska sidan är tvångsarbetet så outhärdligt (tusentals tvångsarbetare dör) att arbetarna kedjas i lägret under natten. Många människor överger jord och gårdar och flyr, om möjligt, ut i bush och skog för att överleva (en del "jägar-samlarfolk" tycks ha blivit just jägar-samlar folk i den har vevan..).

Tidigare hade välutvecklat jordbrukande och/eller boskapshållande folk format och levt av naturen. När människorna föstes från jorden och boskapsjordarna dog ut tappade man kontrollen över naturen. Bush-landskapet kunde breda ut sig och de större däggdjuren (elefanter, giraffer, bufflar, vårtsvin osv - Wildlife på engelska) ökade kraftigt i antal. Denna kombination utgjorde en språngbräda för tse-tse flugans spridning i landet. Tse-tse flugan är bärare till parasiten trypanosomiasis som orsakar sjukdom och död hos boskap samt sömnsjuka hos människor. Tidigare hade människor på olika sätt kontrollerat flugan. Man hade hållt bushen tillbaka och mängden vilda djur nere, man hade dessutom flera profylaktiska metoder för att tillfälligt kunna passera flug-bälten. Tse-tse flugans nya betydligt större utbredning gjorde boskapsskötsel omöjlig i stora delar av landet och människor i många områden drabbades av sömnsjuka. Resultatet var naturligtvis en förnyad fattigdom, matbrist och desperation. Saken blev ju inte bättre av att först tyskarna och sedan britterna begränsade människors rörlighet, påförde tvångsförflyttningar, inhägnade områden och skyddade de vilda djuren med allt större reservat. Riskerna med tse-tse flugan användes av kolonialregeringen för att tvångsförflytta människor till så kallade koncentrationer, där flugan skulle hållas stången men också där skatt lättare kunde drivas in och där exploatering av lokalt arbete skulle underlättas. De stora savann-områdena med sitt överflod av stora daggdjur och "ursprunglig natur" breder idag ut sig över 1800-talets rika jordbruks- och boskapshållarområden

Kolonialismen underlättades av och förstärkte den ekologisk/ekonomiska katastrofen i landet. Britterna (i Kenya lite längre norrut som också drabbades av rinderpestens förintande av boskapshållande folk) gottade sig offentligt åt att utplåningen av boskapshjordarna och följande svält o död så kraftigt försvagat krigsdugligt folk att de inte kunde bjuda riktigt motstånd mot imperiet.

Jo, en detalj i sammanhanget är att brittiska och tyska historiker länge envist beskrivit Östafrika som ett område där slavhandel, svält och inbördes stamkrig förvandlat tillvaron till helvetet på jorden. Det tidiga 1800-talet skulle vara en tid då afrikanska vildar hade ihjäl varandra och oskyldiga, mer fredlig folk, på de mest bestialiska vis. Först med Pax Britannica (eller Pax Germanica i Tanganyika) kunde ordning, fred och mänsklig samvaro komma områdets människor till del. Statistik ljögs eller fantiserades ihop som visade konstant befolkningsminskning under 1800-talet först kunde hejdas med imperiemakternas intåg. Jordbruksbefolkningens metoder klassades som slösaktiga och primitiva och de stora boskapsjordarna förnekades (tse-tse flugans utbredning gör ju boskapsskotsel i så stor skala omöjlig...). Den här historieskrivningen är val en kombination av dumjävlar och cyniska lögnare (Universitetet någon...?) men har ju ett klart och tydligt syfte i att underlätta förvandlandet av mänskligt liv till profiter.