Harman, Chris: Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983
Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983 är tredje utgåvan av Chris Harmans Bureaucracy and revolution in Eastern Europe från 1974. Utöver smärre tillägg (nytt galet fullt omslag till exempel) så har ett helt kapitel som tar upp upproret i Polen 1980-82 lagts till.
I första delen av boken så går Harman igenom hur östra europa utvecklats i och med andra världskrigets avslut. Sovjetunionen och de övriga allierade delar upp Europa efter sina intressen. Öst tillfaller så klart Sovjet. Inte som direkt inlämmade i det sovjetiska territoriet, utan som område där de med sin militära och ekonomiska övermakt kan pressa länderna till att följa direktiven utan att väst lägger sig i. De flesta staterna styrs av koalitionsregeringar där samma gamla härskare som innan kriget återigen dyker upp. Så länge de lyder och följsamt anpassar sig efter sovjets krav händer det inte särskilt mycket. Kreml ser det snarare som en fördel i ett inledningsskede eftersom de gamla svinen vet hur "slipstenen ska dras". Samtidigt så underordnas och stödjs de olika ländernas sovjetvänliga kommunistpartier av den ryska statsmakten. Dessa används för att ta över viktiga delar av de olika ländernas statsapparater. Säkerhets och polisapparaten faller i kommunisternas händer. Med dessa så kan övriga delen av staten snabbt tas över. Folk som motsätter sig rensas snabbt ut. Till slut har kommunisterna den totala makten. Och därmed Sovjet. För att verkligen se till att de inte tar några egna initiativ utan order från Kreml så rensas även partierna internt efter maktövertagandet.
Sovjet kan nu fullt ut forma Östeuropa efter den sovjetiska ekonomins krav. De blir producenter av billiga delar och råvaror för de ryska fabrikerna. De tvingas i princip sälja till underpriser vilket gör att enorma värden kan överföras till Ryssland från sina satelliter. Sovjets imperialism fungerar på liknande sätt som USAs i Latinamerika. Vissa skillnader finns dock. På sovjetiskt direktiv så inleds en enorm mobilisering i alla länderna för att bygga upp en tung industri ur sina sönderbombade eller efterblivna jordbruksekonomier. Samma mönster som Sovjet följde efter ryska revolutionen. Alla resurser kanaliseras in i industrialiseringen. Med tvångsarbete, låga löner och sänkt levnadsstandard piskas skorstenar upp på rekordtid. Medels en svällande byråkrati och mäktig vålds/övervakningsapparat hålls folk på mattan.
Partiet och byråkratin blir en del av alla människors vardag. Är man inte med i partiet så blir allt mycket svårare. Byråkratin blir även en möjlighet för folk att ta sig upp ifrån slitet på golvet och göra en karriär. Denna nya och svällande medelklassen är jämte våldsapparaten systemets viktigaste stöttepelare och ventil för att avleda uppror.
Trotten gör ganska intressanta analyser av realsocialismen och sovjetimperialismens funktion. Med undantag för att han inte ser att detta började redan 1917 under ryska revolutionen. Med Lenin och Trotskij långt före att Stalin tog över rodret 1928. Egentligen skulle han ha ett kok stryk för att han sitter förljuger vad hans husgudar egentligen sysslade med när det begav sig. O den här tesen om att revolutionen "misslyckades" (snarare krossades av lenin och C/O) pga av att arbetarklassen försvann!? WTF?!!!
Andra delen går igenom de största upproren i öststaterna under efterkrigstiden. Från upproret i Östtyskland 1953 via Poznan-revolten i Polen och rådsrevolutionen i Ungern 1956 till oroligheterna i Tjeckoslovakien 1968 och den massiva resningen i Polen 1980-81.
De här resningarna beskrivs även i förhållande till utvecklingen i hela området och sovjetimperialismen. Intressant att se hur de olika ländernas byråkrater kämpar med kriser i ackumulationen precis som deras motsvarigheter i väst. Hur interna motsättningarna inom byråkratin kommer ur nya behov av att lägga om ekonomin för att få upp produktiviteten. Motsättningar mellan olika delar av ländernas byråkratklass och dess motsvarighet i Sovjet. Hur dessa motsättningar öppnar upp för eller spelar mot arbetarnas kamp för en bättre tillvaro.
De enskilda genomgångarna är långt ifrån de bästa på området vad det gäller de små människornas kamp. Han har, som den trotte han är, fokus på fackföreningar och andra mer eller mindre svettiga organisationer. Det han kan identifiera som viktigt för sina egna sektsträvanden. Blir ett jävla fokus på den polska fackföreningen Solidaritet. Mycket om hur ledningen sviker och så vidare. Det han däremot klarar ut ganska bra är de stora sammanhangen. Kapitalets rörelser, byråkratklassernas agerande och så vidare.
Tredje delen sammanfattar han och bygger vidare sina tankar om realsocialismen. Vad den är, funkar och vad den kan komma att ta vägen. Ofta intressant, ibland helt ovidkommande dumheter om partier av organiserade avancerade medvetna arbetare som skall föra de andra arbetarna åt rätt håll. Gubbens tes är att alla revolutionerna misslyckades eftersom det inte fanns ett litet trotteparti som arbetarna lät sig ledas av.
I den här boken finns ändå mycket att hämta för den som är intresserad av Östeuropa och Sovjet. Som en introduktion. Sen bör man läsa in sig på de feta enskilda redogörelser som finns om de olika upproren om man vill uppnå en riktig klarsyn. En trottebok är trots allt en trottebok.
