Fridegård, Jan: Porten kallas trång

Porten kallas trång är en roman av Jan Fridegård. Boken börjar med att Lovisa vaknar och upptäcker att maken sedan 50 ar, Johan, ligger död bredvid henne. De hyr tillsammans ett torp med lite jord, en ko, en gris och några höns. Nu tvingas Lovisa buda barnen samt förbereda begravning och för flytt till fattighus. Men på kvällen uppenbarar sig den döde maken i kammaren, pekande på en hylla. Änkan blir förskrackt, flyr till grannarna som föreslår att han kanske gömt pengar som han nu ville visa på. De letar utan att hitta något.

Stuga och bohag ska ut på aktion och folk från socknen samlas i jakt på fynd. Bland dem en unga arbetare med hustru och barn som förgäves sökt låna pengar for att köpa stugan och bli sin egen. Arbetaren skrotar runt och kollar på grejorna i stugan, han ser gummans gamla bibel öppnar den for att se om han kan läsa gammalsvenskan och ut ramlar 800kr. Nog for att ropa in både hus o ko. Vad ska han göra? Ingen har sett honom, ska han tala om allt för änkan, ska han föreslå att hon bor kvar och familjen flyttar in eller ska han bara ta pengarna. Han våndas, flyr till skogs, tar en sup, återvänder och ropar in stugan..

Gumman vet ingenting och flyttar in i fattigstugan, saknar gården men känner sig lugn. För arbetaren och hans fru följer en sommar av oro, ängslan och bråk. En natt hör den äldsta dottern hur modern (skenheligt) anklagar fadern för att ha stulit huset. Hon berättar det för en kamrat i skolan och ryktet kommer ut i byggden. Situationen blir bara värre. För att tacka ryggen skriver paret en, tror de, lotsas skuldsedel till kvinnans bror men det lugnar bara tillfälligt. En natt drömmer änkan om pengar i bibeln, hon kollar i den och ser att den avlidne mannen antecknat sedlarnas serienummer. Hon har hört ryktena och beger sig till torpet för att reda ut det hela med den nya ägaren. Den nya ägaren erkänner under bevisningen och ser allt som förlorat, nästa dag ska änkan gå till länsman.

På vägen till länsman träffas den nya ägaren och änkan igen. Ägaren tanker att han lika gärna kan följa med direkt så slipper det bli ett gripande och spektakel. De sitter tillsammans och väntar på att länsman ska öppna för dagen samtidigt resonerar de lågmalt. Änkan funderar, hon tänker att det är ju synd om barn o familj att bli utslängda och få far i fängelse. Men hon har ju rätt till sitt torp! Hon tänker att hon ända snart ska dö och att familjen har större änvandning av det, det tänker mannen också. Men samtidigt finns det ju människor som lever ensamma med 10-tales, kanske 50-tals rum! Änkan bestämmer att hon inte vill skicka familjen i olycka, säger till mannen att han kan vara lugn och ger honom bevisningen. Länsmans rättvisa är ändå en jävla rättvisa att sträva efter..

Det ar en fin bok om människor och medmänniskor, rättvisa (eller angrepp på Rättvisa), snikenhet, generositet, vardagsmissar och isolering.