Aneröd, Renzo: Fiender
En kollektivroman av Renzo Aneröd. Berättelsen utspelar sig bland unga nazister och organiserade anti-fascister i Göteborg.
Boken tar upp relevanta problem. Ungdomarnas maktlösthet och skiten de tvingas leva i; klass-samhället, oförstående vuxna, droger som en personlig lösnig, svinerier från och utsattheten inför lokala gäng. Men även om många situationer och händelser är högst realistiska ger boken som helhet intrycket av att vara summan av ett antal stereotyper, personer skapade efter en färdig mall. Ungdomarna blir nazister för att de haft problem med invandrargäng medan AFA-aktivisterna utmålas som våldsamma värdsförbättrare från bemedlade hem. RG (RF) får i boken repressentera arbetarklassen inom anti-fascismen. Författaren försöker (förmodligen) visa hur människor, nazistungdomar och anti-fascister, från arbetarklassen genom ideologier förleds att slåss mot varandra istället för att bedriva klasskamp.
Författaren gillar arbetarklassen och mer eller mindre styltade stolthetsyttranden från arbetare och arbetarungdomar återkommer med jämna mellanrum i boken. Människor utanför de politiska grupperingarna (och deras familjer) försvinner bort från historien. "Invandrarna" är i princip gänget på skolan, arbetarungdomen är kids bland nazarna och RG och medelklassen (fienden?) är anti-rasistiska vänsterister. De flesta av bokens figurer slutar i nån bonnförnuftig kritik av mångkulturenn och bejakande av klasstillhörigheten. En existerande, men idiotisk och inte alls så allmän position som boken verkar vilja visa.
I bokens slut ståtar författaren med sin research och personer han snackat med.
En medryckande men dåligt skriven bok.
Att boken blivit hyllad på kultursidor både här och där kan väl bara betyda att det fan inte ställs några kvalitetskrav på skildringar av den proletära verkligheten.
