Alakoski, Susanna: Håpas du trifs bra i fengelset
En röd tråd genom boken är författarens relation till sin knarkande och småkriminella bror. Det är ett liv av oro, svek och bristna förhoppningar. Hon avskyr att brodern knarkar och själ. Hon står med fötterna i en klassisk moral där det är fel att själa och rätt att, jo, göra rätt för sig samtidigt som hon också ser ett kallt samhälle som föraktar människor och samarbete.
Via författaren följer vi broderns resa från obs-klass (med all sin människofientliga pedagogik om alltings upprepande och stenhårda tidpassande) och hasch till tyngre grejer, behandlingshem, häkten och fängelser. I sidospår berättar författaren om erfarenheter från arbete inom statens mjuka repression. Ett tag knogar hon i ett HIV-team på häktet, lite senare vid invandrarverket. Överallt är det små människor och stora politiska direktiv som gör livet till ett helvete för människor - bröder och främlingar. Nästan så att det ordnade samhällets kärna är detta helvete och att blunda, lotsas att det inget går att göra åt och i längden acceptera skiten är vad som krävs av dess lydiga medborgare.
Det är en svart värld.
