Loach, Ken: Land och frihet

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Loach, Ken - land and freedom.jpg
Ken Loach´s mästerverk om spanska inbördeskriget 1936. Om revolutionen och dess blodiga krossande av kommunisterna. Men också av revolutionärerna själva som lyssnar på och låter sig dresseras av de nya röda härskarna. Dresserar sig själva. Den är fan obligatorisk. Se filmen innan du läser vidare. Spoilervarning...

David är en arbetslös ung kommunist i liverpool som reser till spanien för att strida på republikens sida. Mot fascismen för socialismen. Allt verkar vara lätt. Svart eller vit. Han krånglar sig in i landet via frankrike som de flesta andra frivilliga. På ett tåg möter han milismän från POUM som drar med honom till fronten. Enheten han placeras i är engelsktalande och består av folk från hela europa. Gammla kämpar från tyskland blandas med italienare, skottar, svenskar, irländare mfl. Men även spanjorer så klart.

Alla ledare väljs av soldaterna och varje beslut diskuteras och röstas igenom av alla berörda. Med omderna vapen och usel utrustning strider de mot de väluppbackade fascisterna. Men stridviljan och glöden är oöverträffbar. Här slåss man av fri vilja för något man själv tror på. Män och kvinnor sida vid sida med vapen i hand. Ett organiserat kaos som drar fram från by till by, från skyttegrav till skyttegrav. Där de segrar stödjer de kollektiviseringen av jorden och självstyre. Man slåss, diskuterar vilt, fryser, väntar, utecklas tillsammans, väntar, blir kära i varandra och väntar lite till. Krig är jävulskt långtråkigt. För det mesta händer ingenting.

I milisen finns några få som vill hålla tillbaks revolutionen. "Först måste kriget mot fascismen vinnas". "Vi måste hållas oss på matan så att de andra staternas eventuella stöd inte skräms bort". Vänta och lyda storebror. Låta sig integreras i den nya reguljära armen. Med kadaverdisciplin, strikta hierarkier, löneskillnader och blind lydnad. De vägrar och kommunister levererar därmed ingen ny utrustning eller nya vapen. Bakom linjerna har den gammla hatade polisen upprättats av republiken och alla fritänkare förs bort. Dödas, torteras eller spårlöst försvinner. På gatorna strider man desperat mot det monster som man själva fött. Även i POUM-miliserna gör man eftergifter till den egna ledningen som samarbetar med kommunisterna. Kvinnorna förbjuds strida. De ska veta sin plats.

David deltar (precis som George Orwell) i gatustriderna i barcelona. Fast på kommunisternas sida. Han har följt partipiskan. Tron på partiet som innehavaren av den högre sanningen vinner över kamratskapen. Men när han i gatustriderna ställs mot andra arbetare som bittert kämpar för att försvara revolutionen inser han vad som pågår. River sin partibok och återvänder till kamraterna i milisen.

Filmen slutar med att kommunisterna lurar ut Davids enhet i en långdragen frontstrid med "uteblivna stödtrupper" för att trötta ut dem. När milisen väl retierar från den omöjliga situationen så dyker den röda armen upp och upplöser under vapenhot revolutionärerna. De drivande arresteras. David flyr landet.

Se även