Norbergsstrejken 1891-92
Norbergsstrejken, egentligen en radda av strejker som följde tätt på varandra, bröt ut 1891 när gruvarbetarnas löner utan förvarning sänkts. Fackligt aktiva arbetare kickades, gruvarbetarfamiljer vräks, militär och snut inkallas. Striden gällde även rätten över avskedande och antagande av arbetare, och fackföreningen förklarade genast att strejken var en föreningsrättstrid, en strid om arbetarnas rätt att sammansluta sig. Under striden bildas Bergslagens Arbetsgivarorganisation, föregångare till SAF. Med vräkningar, fängslande, strejkbrytare, militär och sossepampar besegras arbetarna tillslut.
Den långa striden inleddes i början av februari 1891. Lönesänkningarna annonserades med ett litet anslag vi gruvporten. Till saken hör att Norberg var ett av de starkaste socialist fästena utanför storstäderna vid den här tiden. Palm hade varit där och agiterat året innan och en fackförening hade bildats. När strejken drog igång strömmade arbetarna till och föreningen fick på kort tid 500 medlemmar.
Gruvbolaget hotade med vräkningar från sina bostäder och i samma veva dök järn- och Metallarbetarförbundets förste avlönade ombudsman, Björkman. Han sa åt arbetarna att gå tillbaks i arbete och sluta bråka. Gruvarbetarna sket i honom och fortsatte strejken.
Inför vintern bildar arbetarna särskilda kommittéer för inköp och distribution av livsmedel. Pengar till de strejkande insamlas både i övriga Sverige och utomlands.
August Palm var där och peppade. Branting var även han där och försökte få arbetarna att lugna ner sig. Ville ha förhandlingar i en förlikningskommission under statlig kontroll. Först godtogs detta förslag, men efter några dagar ansåg sig gruvarbetarna lurade och återupptog strejken.
En framträdande karaktär var eldsjälen var Gustav Kvarnström. Han blev svartlistad och stämplad som uppviglare, varvid han ådömdes sex månaders fängelse.
Kvinnorna kämpade en heroisk kamp. Det var ingen enkel uppgift att skaffa mat åt hungriga och halvnakna barn, särskilt som de blev vräkta från bolagets bostäder, och inte kunde erhålla mat i den butik som också ägdes av bolaget. Deras kamp inspirerade bildandet av Stockholms allmänna kvinnoklubb.
Norbergsstrejken upplöstes framåt sommarn, då har hälften av de strejkande lämnat orten. Samtliga fackföreningsledare är fördrivna eller ha kastats i fängelse.
