Skillnad mellan versioner av "Norbergsstrejken 1891-92"

Versionen från 7 januari 2011 kl. 16.07

Norbergsstrejken, egentligen en radda av strejker som följde tätt på varandra, bröt ut 1891 när gruvarbetarnas löner utan förvarning sänkts. Fackligt aktiva arbetare kickades, gruvarbetarfamiljer vräks, militär och snut inkallas. Striden gällde även rätten över avskedande och antagande av arbetare, och fackföreningen förklarade genast att strejken var en föreningsrättstrid, en strid om arbetarnas rätt att sammansluta sig. Under striden bildas Bergslagens Arbetsgivarorganisation, föregångare till SAF. Med vräkningar, fängslande, strejkbrytare, militär och sossepampar besegras arbetarna tillslut.

Den långa striden inleddes i början av februari 1891. Lönesänkningarna annonserades med ett litet anslag vi gruvporten. Till saken hör att Norberg var ett av de starkaste socialist fästena utanför storstäderna vid den här tiden. August Palm hade varit där och agiterat året innan och en fackförening hade bildats. När strejken drog igång strömmade arbetarna till och föreningen fick på kort tid 500 medlemmar.

Gruvbolaget hotade med vräkningar från sina bostäder och i samma veva dök järn- och Metallarbetarförbundets förste avlönade ombudsman, Björkman. Han sa åt arbetarna att gå tillbaks i arbete och sluta bråka. Gruvarbetarna sket i honom och fortsatte strejken. Även Palm återvände till Norberg i mars. Han uppmanade istället arbetarna att fortsätta och skicka deligationer till andra gruvor, bruk och sågverk för att be om stöd. Vilket arbetarna så småningom gjorde efter ytterligare en månad då bolagets kallat in strejkbrytare. Nu omfattade strejken 1500 man.

Kapitalisterna började vackla men gick in för att få till en kompromiss till sin egen fördel. De fick hjälp av Hjalmar Branting som reste in och agiterade för att en statlig skiljenämnd skulle få döma i konflikten. Sammansatt av sossepampar och kapitalisternas ombud så klart.

Inför vintern bildar arbetarna särskilda kommittéer för inköp och distribution av livsmedel. Pengar till de strejkande insamlas både i övriga Sverige och utomlands.

August Palm var där och peppade. Branting var även han där och försökte få arbetarna att lugna ner sig. Ville ha förhandlingar i en förlikningskommission under statlig kontroll. Först godtogs detta förslag, men efter några dagar ansåg sig gruvarbetarna lurade och återupptog strejken.

En framträdande karaktär var eldsjälen var Gustav Kvarnström. Han blev svartlistad och stämplad som uppviglare, varvid han ådömdes sex månaders fängelse.

Kvinnorna kämpade en heroisk kamp. Det var ingen enkel uppgift att skaffa mat åt hungriga och halvnakna barn, särskilt som de blev vräkta från bolagets bostäder, och inte kunde erhålla mat i den butik som också ägdes av bolaget. Deras kamp inspirerade bildandet av Stockholms allmänna kvinnoklubb.

Norbergsstrejken upplöstes framåt sommarn, då har hälften av de strejkande lämnat orten. Samtliga fackföreningsledare är fördrivna eller ha kastats i fängelse.