Rosenberg, Göran: Ett kort uppehåll påvägen från Auschwitz

Författaren och journalisten Göran Rosenberg är son till de polska judarna Hala och David Rozenberg som båda överlevde den nazistiska förintelsen. I den här boken berättar han dels om sig själv och Södertälje men främst om hans far och dennes väg från Wodz i Polen, via stadens ghetto, över Auschwitz och tysk krigsindustri till Sverige och Södertälje. Och samtidigt om nazismen, kriget och 1900-talets historia. Genom brev, myndighetsdokument och ett allmänt historiskt gräv försöker han nysta upp sin fars historia.

Det är säklart en fruktansvärd berättelse, fylld av död, grymhet och lidande tillsammans med envisa viljor att överleva. Familj och grannar mördas systematiskt och under grymma former. Deras värld blir bara värre. I ghettot, förutom slit, svält och ständig rädsla för sitt eget liv, tvingas familjerna lämna ifrån sig sina gamla och sjuka till de tyska gaskamrarna (och har författaren en underlig förståelse för medlöparna i den judiska administrationen av ghettot). Tillsist skickas även författarens far till Auschwitz, utrotningslägret. Men den tyska krigsindustrins intressen kommer emellan och fadern, istället för att mördas, skickas som slavarbetare till en fabrik. Nätt och jämnt, och tack vare en hel del tur, överlever han där tills lägret öppnas av de allierade.

Av en slump hamnar han i Sverige. Det visar sig att hans fästmö också överlevt Auswitsch och efter en hel del tragglande med myndigheter i både Polen, Tyskland och Sverige lyckas de återförenas på svensk mark. De startar ett nytt liv i Södertälje. Modern knogar på textilfabrik och fadern på Scanias lastbilsfabrik. De får barn, bland annat Göran själv, och verkar ha skaffat sig stabil tillvaro på orten. Men det visar sig att vara mycket svårt att lämna koncentrationslägret och förföljelsen bakom sig. Och i bakgrunden finna en unken svensk rasism, både på gatan och i stat och tidningar. Tillsist orkar inte fadern mera...

Det är en mycket relevant bok. Om den stora mäktiga staten som mer eller mindre rationellt organiserat mördar och lemlästar miljontals människor. Om människorna som tjänar stora pengar på det, och efteråt först glömmer och sen skriver om historien med sig själva som hjältar. Om medlöpare, och folk som genom att offra andra räddar sitt eget skinn. Om miljoner som bara gör vad de blir tillsagda. Om karusellen och skratten i parken utanför ghettot. Och om det objektiva kalla myndighetsspråket som avhandlar människors liv som om det handlade om flugor.

Det boken missar är motståndskampen som ändå skedde. Läs tex. Bernard Goldsteins berättelse om motståndet i Warszawas ghetto i hans bok Five years in the Warsaw ghetto.

Slutligen kanske några ord om idag. Det hade varit önskvärt om de personer som idag, under kall lydnad, tjänar den stat vi lever i - med sin hets mot fattiga och sjuka, migrationskontroll, myndighetsrasism och kalla inställning mot människor av kött och blod... Om dessa personer, när de läser boken frågar sig vad de hade gjort om Sverige på 2000-talet varit Nazi-tyskland på 1940-talet.. För det minsta lakejerna förtjänar, är ju att ha lite ont i magen.