Karl Rune Nordkvist
Karl Rune Nordkvist (1920 - 1997) var en svensk arbetarförfattare. Han växte upp i en banvaktsstuga i röda Ramsjö i norra Hälsingland, blev själv banarbetare på SJ och verkade fram till pensioneringen som svetsare på tågverkstan i Bollnäs. Det udda med Karl Rune Nordkvist var att han inte som de felsta andra arbetarförfattarna upphörde med kroppsarbetet när han börjat skriva böcker.
Karl Rune debuterade 1950 med romanen ”Att vänta någon hem”. ”Solens barn”, ”Slaktarens hus” och ”Septembers ljus” ska vara kronan på hans författarverk. De utgör den lätt självbiografiska romankvartetten om barfotapojken Olle i 30-talets norrländska brytningstid. En trilogi om socialismen blev det konstnärliga genombrottet, ”Nattvägen”, ”En dag i oktober” och ”Hösten lång”, samtliga TV-filmade. Ett 40-tal böcker hann det bli: romaner, noveller, reseskildringar, ungdomsböcker, dramatik för radio och TV. En del minns säkert den märkvärdiga TV-serien ”Paganini från Saltängen” 1987.
Han kallade sig "besviken socialist" och hade drömmar om en vettig arbetarrörelse. Fraserna från pamp och politikerhåll kallade han "löst prat". Karl försökte skriva för och om de "som skrämts till tystnad och blivit förlorarna i livets lotteri". Den grå vardagsmisären och gnagande tomheten i välfärdssverige skildrar han skoningslöst.
Så här säger han själv om sitt författarskap: "Jag skriver inte för att behaga". "Jag skriver ju mycket om den flyende människan, den som ser men inte tror sig ha makt eller förmåga att kunna göra någonting".
Vart inte så värst spridd men lästes av många andra författare. Belönad med många litterära priser.
Saxat och hackat ur ur http://www.sima.nu/film-karlrune.htm
Skrivet
|
|
