Danielson, Dan & Gerdehag, Peter: Bondeboken
Bondeboken är ett reportage från den småländska landsbygden av den skrockige mitt-i-naturen-gubben Jan Danielson och naturfotografen Peter Gerdehag. De har hängt runt på gården Hycklinge utanför Oskarshamn i det dagliga arbetet. Bondeparet som lever där brukar nämligen jorden på samma sätt som innan jordbruket industrialiserades. Häst, handredskap och längre växtföljder. Inga gifter eller något konstgödsel. Samtidigt som vi bjuds på en liten inblick i en annan tid o ett annat sätt att bruka jorden så berättar Styrbjörn, som bonden heter, om hur jorden och landskapet totalt utarmats. Hur en mångfald av livsmiljöer och en stor artrikedom förvandlats till enfald och ödslighet.
Jordbruket där på gården bär ju sig knappt. De får ju in till självförsörjningen men mer är det knappt. Pengarna måste tas in från den skog som hör till gården. Förr (på faderns tid) räckte det tydligen med att hugga ett par månader om året för att klara hela året. Med den hårt uppdrivna produktiviteten i dagens skogsbruk, med lägre virkespriser, så blir det till att jobba mer än dubbelt så mycket för att få det att gå ihop.
Styrbjörn är rejält engagerad i naturskyddsföreningen och det är delvis det stora naturintreset som driver honom i arbetet på gården. Det dagliga arbetet bidrar ju till att bevara en unik fauna och flora. Ja, till och med återskapa nästan utrotade livsmiljöer. Hela livet har Styrbjörn och hans fru levat på tvären mot utvecklingen och de andra bönderna i området. Under 1990-talet har det dock vänt lite iom EU-apparatens jordbruksstöd. När det helt plötsligt gått att få ut stålars (är väl egentligen åtgärder för att reglera jordbruksproduktionen och hålla uppe priser mm) för att "hålla markerna öppna" och andra s.k åtgärder för att gynna kulturlandskapets bevarande så har de fått det bättre. Styrbjörn har tom kommit upp sig som expert på blankett-ifyllande och rådgivning i sånna frågor. Så nån fullskaplig kritik av EU blir det ju inte. Så länge staten ger ut allmosor så är allt i sin ordning. Han tycker också att svenska staten borde gå in o stödja en återvitalisering av landsbyggden genom en egnhemlånerörelse a la 1904 eller 1930 (de s.k Per Albin-torp som bla nämns i Rapport från medelsvensk stad: Västerås). Detta i kombination med medelklassens ökade behov av ekorekomat och fler tillfälliga påhugg ska ge upp hov till att fler ska kunna bruka jorden.
Trots att samhällsanalysen inte är direkt strålande så är boken fint skriven med en massa vackra stämningsbilder. Handfasta beskrivingar av hur man sköter ett naturlandskap och bra råd finns dyker ständigt upp.
