Olof Aschberg

Olof Aschberg (1877-1960) Svensk finanskapitalist, grundare av Nya Banken i Stockholm 1912, som senare bytte namn till Svenska Ekonomibolaget. Grundade 1917 Svensk-Ryska Banken tillsammans med Georg Branting och dennes syster Sonja Branting-Westerståhl (Barn till sossegalten Hjalmar Branting). Farfar till journalisterna Robert Aschberg och Richard Aschberg.

Sossebankiren

1912 grundade han Nya Banken (vanligen kallad ”Arbetarbanken”) för att underlätta och slå mynt av arbetarrörelsens kapitalförsörjning. Aschberg var finansiär bakom flera arbetarägda företag, bland annat fotogenkökstillverkaren Radius i Stockholm, som 1913 hade bildats av arbetare vid fotogenköksfabriken Primus i samband med en långvarig strejk på detta företag. Bland dem som tecknade aktier i Radius hörde bland andra LO-ordföranden Herman Lindqvist, den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting samt bokförläggarna Karl-Otto Bonnier och Tor Bonnier. Banken fick byta namn till Svensk Ekonomiebolaget (1918) efter att Aschberg fått problem med de allierade efter alla sina finansaffärer med tyskarna under första världskrigets slutskede.

Olof Aschberg var också engagerad i många fastighetsaffärer. Omkring 1920 sprack många av hans vidlyftiga spekulationsaffärer och Nya Banken fick träda i likvidation. Aschberg utsattes för hård kritik och ett par ledande män inom arbetarrörelsen, däribland Herman Lindqvist, fick lämna sina poster på grund av inblandningen i härvan.

Aschberg sympatiserade (och såg blivande affärspartners) också med bolsjevikerna i Ryssland och hjälpte till att förmedla ekonomiska medel till dem därav fick han smeknamnet Den röde bankiren. Detta belönades så klart med goda affärsförbindelser med Sovjetunionen och för att göra fina klipp grundades Ryska handelsbanken i Moskva 1921 i samma veva som kontrarevolutionen segrade nya triumfer. Han var så pass duktig att de röda borgarna lät honom chefa för den första internationella sovjetiska banken Ruskombank Åren 1922-1924. Han hjälpte även bolsjevikerna att komma runt bojkotten mot det guld de konfiskerat av kapitalister och kyrka. Han lyckades få ut guldet och sälja det på Stockholmsbörsen genom att smälta om det till nya tackor med nya nummer. Hans tillgångar i Sovjetunionen konfiskerades efter Lenins död 1924.

I Sverige utsattes Olof Aschberg för hård kritik från många håll: från dem som ogillade hans stöd till Sovjet och arbetarrörelsen, från dem som hade drabbats av hans spekulationsaffärer och från dem som slöt upp bakom den växande antisemitismen. År 1926 emigrerade han därför till Paris. 1933 donerade Aschberg över 200 ryska ikoner till Nationalmuseum som han hade fått av kommunisterna. Affärsgåvor som ryssarna plockat ifrån krykor man pajat. Innan dess hade Nationalmuseum 4 ikoner i samlingarna. Det slott som där blev hand bostad donerades 1950 till den svenska arbetarrörelsen i form av en stiftelse, Institut Hjalmar Branting. Då Tyskland invaderade landet under andra världskriget och Aschberg var både jude, internationell finanskapitalist och internationell socialist flydde han 1940 med sin familj till USA. Han återvände efter kriget till Sverige.

Aschbergs memoarer i tre delar heter: En vandrande jude från Glasbruksgatan, Återkomsten, och Gästboken.