Orwell, George: A Clergyman's Daughter

Roman av Geroge Orwell. Huvudpersonen är prästdottern Dorothy som i berättelsen kastas mellan flera vitt skilda miljöer. I bokens början knogar hon strävsamt, fromt och plikttroget åt sin far och hans församling i en liten by i England. Kommer hon på sig själv med orena tankar eller lättja straffar hon sig med mera arbete. En lokal välbeställd bohem försöker vinna hennes kärlek - eller bara hennes kropp - och en kväll när de ätit middag tillsammans försöker han tvinga sig på henne. Hon går upprörd hem, tvingar sig att jobbba med förberedelser inför en pjäs som församlingens barn ska spela upp under nästa kyrkliga högtid...

Under arbetets gång tappar Dorothy medvetandet och återfår det först schaskigt klädd på gatan i London. Hon minns inte vem hon är eller vart hon hör hemma. Av en slump hänger hon på en liten grupp hemslösa som ska vandra ut i Humle-distrikten för att arbeta på Humle-plantagen under skördetiden. De luffar ditår, tigger och själ på vägen, sover ute, är hungriga och dricker te (te är visst lätt att tigga sig till). Två i gänget tröttnar på allt traskande och ger sig av tillbaka mot London medan Dorothy och den unge mannen Nobby tillslut får jobb på ett humleplantage. Jobbet är slitsamt men en fin solidaritet håller arbetarna (en blandning av "semesterfirare", luffare och romer) samman. Dorothy och Nobby får hjälp med både mat, kokkärl och sovlakan (humle-säckar...) av arbetskamraterna. Nobby och några andra själ också äpplen i omgivande äppelplantage åt hela arbetargänget. En dag åker han fast och samtidigt återfår Dorothy minnet (hennes försvinnande har varit en stor nyhet i tabloid-pressen där det utmålats som en kärleksflykt och hon får hjälp på traven av att läsa en gammal tidning).

Hon skriver till sin far, men han ignorerar henne - rasande över skandalen hon orsakat. Men hon är övertygad om en lösning, trött på knogandet - särskilt nu när Nobby hamnat i fängelse - och begär sig till London. Här tar lönen från humle-knoget snart slut och hon tvingas hanka sig fram som hemlös. Hungern, kylan och snuten är ständiga hot. Och lättnaden är stor när faderns släkting spårar upp henne och erbjuder henne hjälp.

Hjälpen består i ett misserabelt jobb som lärare på en torftig liten privatskola utanför London. Där bor hon på skolan, tillsammans med dess ägaren - en småsint äldre kvinna. Snålt tilltagen mat samt en del hushållsarbete ingår i lönen. Skolans enda syfta är att dra in pengar till ägaren. Till och med behandlingen och bestraffningen av barnen är tydligt och strikt indelad efter deras föräldras betalningsförmåga. Dessutom visar det sig att barnen i stort i princip inte har några kunskaper överhuvudtaget. Och de avskyr skolan. Läseboken är från mitten av 1800-talet, historian är imperiets förhärligande berättelser. Dock kan de flesta skriva snyggt - skrivstil har det satsats hårt på - det är resultat som de betalande föräldrarna tydligt kan se. Ganska snart börjar Dorothy reformera undervisningen. Hon lånar historieböcker på biblioteket, köper för egna böcker Shakespeare samlingar (som här inte alls är så torftigt som det låter för oss) och barnen formar egna kartor över Europa och världen. Barnen lever upp, intresserar sig och utvecklas. Men så en dag, när de läser Shakespeare kommer ordet livmoder upp. De frågar vad det är, Dorothy förklarar, barnen berättar om det hemma och de pråpra tjänstemanna föräldrarna får panik. En kommitté indignerade föräldrar flockas till skolan. Dorothy sätts på plats, tvingas undervisa som "de alltid gjort på skolan", hon hatar det, barnen hatar det men skolans ägarinna drar in pengarna och föräldrarna behöver inte oroa sig över att det pratas om omoraliska frågor. Men tiden som hemlös har präntat in i Dorothy att hon absolut inte får förlora jobbet. En mardrömstillvaro följer när hon knogar på nästan utan mänsklig kontakt - förutom en ytlig vän i byn träffar hon bara föräldrar, elever och ägaren. När hon bitit ihop i månader tar det hela plötsligt slut. Ägaren har hittat en lönsammare lärare och Dorothy får sparken.

Turligt nog sammanfaller detta med att fadern beslutat ta tillbaka Dorothy. Genom den välbeställda bohemens försorg, kommer hon hem till fadern, tryggheten och rutinen. Men till vilket liv? På sin resa har hon förlorat tron och framför sig ser hon ett tradigt men tryggt liv. Men hon ser inte heller något alternativ (även om hon kanske för en stund överväger att gifta sig med bohemen). Hon väljer att sätta arbetet som sådant som mål och mening. Hon jobbar fromt för kyrkan utan att tro. Som så många andra.