Skillnad mellan versioner av "Trosell, Aino: Facklorna"

Versionen från 14 maj 2008 kl. 23.28

Aino Trosell skriver om livet på ett av de små statsubventionerade verkstäder som skapades efter den stora varvsdöden. Borta är de enorma skeppskroven och kajerna. Gigantiska maskiner och betvingandet av tonvis av stål. AGA-tankar och svets av små bräckliga krökar är det som nu gäller. De olika karaktärerna berättar, tänker och lever. Vardagen och dess händelser betraktas av en mängd olika ögon. Alla med sina alldeles egna perspektiv och erfarenheter.

Uppe i traversen sitter en gammal man och betraktar alla andra där nere på golvet. Han läser böcker och ser sammanhangen. Föraktar. Anna som bär på en mörk hemlighet. En hemlighet som äter upp henne innifrån. Som hon flyr från in i svetslågans bländande sken. Den gammla parigängaren som inte har några illusioner kvar. Som slösar bort sitt och sina barns liv på fackligt arbete bara för att han inte orkar säga ifrån. En sliten bas som hamnat mitt i mellan allt o ständigt måste lirka, bända och beodra. Den nye ensamme finnen som står lite vid sidan av. Avskrämad av språk och kultur... och många fler.

Vackert. Fullt av ångest och klarsyn.

1985 kom den ut.