Skillnad mellan versioner av "Fridegård, Jan: Sommarorgel"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 1: Rad 1:
[[Bild:Fridagard_jan-sommarorgel.jpg|frame|right]]
+
[[Bild:Fridagard_jan-sommarorgel.jpg|frame|right]] Roman av [[Jan Fridegård]].
 
I '''Sommarorgel''' kommer den åldrade, vänlige orgelbyggaren till byn för att konstruera en ny orgel. Väl där möter han 38-åriga Viola. Tycke uppstår, fru och allmäntyckande och moral hindrar inte en stor kärlek från att frodas. I bakgrunden finns orgelbyggarens fru, deras vänskapliga och hyfsat ärliga förhållande och den arbetslöse statarsonen, tänkaren och byggdesnillet (ungefär [[Lars Hård]]). Det är inte [[Jan Fridegård]]s bästa bok men mitt i den ibland väl pompösa kärlekshistorien för den fram fina tankar om att gå sin egen väg och sätta människor (och kanske framförallt sig själv) före konvention och idioti.
 
I '''Sommarorgel''' kommer den åldrade, vänlige orgelbyggaren till byn för att konstruera en ny orgel. Väl där möter han 38-åriga Viola. Tycke uppstår, fru och allmäntyckande och moral hindrar inte en stor kärlek från att frodas. I bakgrunden finns orgelbyggarens fru, deras vänskapliga och hyfsat ärliga förhållande och den arbetslöse statarsonen, tänkaren och byggdesnillet (ungefär [[Lars Hård]]). Det är inte [[Jan Fridegård]]s bästa bok men mitt i den ibland väl pompösa kärlekshistorien för den fram fina tankar om att gå sin egen väg och sätta människor (och kanske framförallt sig själv) före konvention och idioti.
  
 
[[Kategori: Böcker]]
 
[[Kategori: Böcker]]
 
[[Kategori: Mogen kärlek]]
 
[[Kategori: Mogen kärlek]]

Nuvarande version från 20 oktober 2012 kl. 13.09

Fridagard jan-sommarorgel.jpg
Roman av Jan Fridegård.

I Sommarorgel kommer den åldrade, vänlige orgelbyggaren till byn för att konstruera en ny orgel. Väl där möter han 38-åriga Viola. Tycke uppstår, fru och allmäntyckande och moral hindrar inte en stor kärlek från att frodas. I bakgrunden finns orgelbyggarens fru, deras vänskapliga och hyfsat ärliga förhållande och den arbetslöse statarsonen, tänkaren och byggdesnillet (ungefär Lars Hård). Det är inte Jan Fridegårds bästa bok men mitt i den ibland väl pompösa kärlekshistorien för den fram fina tankar om att gå sin egen väg och sätta människor (och kanske framförallt sig själv) före konvention och idioti.