Skillnad mellan versioner av "Fridegård, Jan: Sommarorgel"
Från Polkagriswiki
Linnea (Diskussion | bidrag) |
Linnea (Diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild:Fridagard_jan-sommarorgel.jpg|frame|right]] | + | [[Bild:Fridagard_jan-sommarorgel.jpg|frame|right]] Roman av [[Jan Fridegård]]. |
I '''Sommarorgel''' kommer den åldrade, vänlige orgelbyggaren till byn för att konstruera en ny orgel. Väl där möter han 38-åriga Viola. Tycke uppstår, fru och allmäntyckande och moral hindrar inte en stor kärlek från att frodas. I bakgrunden finns orgelbyggarens fru, deras vänskapliga och hyfsat ärliga förhållande och den arbetslöse statarsonen, tänkaren och byggdesnillet (ungefär [[Lars Hård]]). Det är inte [[Jan Fridegård]]s bästa bok men mitt i den ibland väl pompösa kärlekshistorien för den fram fina tankar om att gå sin egen väg och sätta människor (och kanske framförallt sig själv) före konvention och idioti. | I '''Sommarorgel''' kommer den åldrade, vänlige orgelbyggaren till byn för att konstruera en ny orgel. Väl där möter han 38-åriga Viola. Tycke uppstår, fru och allmäntyckande och moral hindrar inte en stor kärlek från att frodas. I bakgrunden finns orgelbyggarens fru, deras vänskapliga och hyfsat ärliga förhållande och den arbetslöse statarsonen, tänkaren och byggdesnillet (ungefär [[Lars Hård]]). Det är inte [[Jan Fridegård]]s bästa bok men mitt i den ibland väl pompösa kärlekshistorien för den fram fina tankar om att gå sin egen väg och sätta människor (och kanske framförallt sig själv) före konvention och idioti. | ||
[[Kategori: Böcker]] | [[Kategori: Böcker]] | ||
[[Kategori: Mogen kärlek]] | [[Kategori: Mogen kärlek]] | ||
Nuvarande version från 20 oktober 2012 kl. 13.09
I Sommarorgel kommer den åldrade, vänlige orgelbyggaren till byn för att konstruera en ny orgel. Väl där möter han 38-åriga Viola. Tycke uppstår, fru och allmäntyckande och moral hindrar inte en stor kärlek från att frodas. I bakgrunden finns orgelbyggarens fru, deras vänskapliga och hyfsat ärliga förhållande och den arbetslöse statarsonen, tänkaren och byggdesnillet (ungefär Lars Hård). Det är inte Jan Fridegårds bästa bok men mitt i den ibland väl pompösa kärlekshistorien för den fram fina tankar om att gå sin egen väg och sätta människor (och kanske framförallt sig själv) före konvention och idioti.
