Visa källa för Sampedro, Jose Luis: La sonrisa etrusca

Roman av [[Jose Luis Sampedro]]. Den sjuke, åldrige, före detta herden, bonden och milismannen Bruno kommer på livets höst från sitt trygga liv på italienska söderns landsbyggd till sonen i det industriella Milano. Här möter hans friska landsbyggds- och kroppsarbetarstolthet Milanos allienarad karriärister. Bruno föraktar norr, staden och kapitalismen (maten, tidningarna, TV och folks mål med livet). 

Sonen och sonens fru (Andrea) har precis fått barn, lille Brunetino. Barnbarnet ger Bruno en ny mening och nytt mål med livet. Han bryter med sin starke-mans-roll och lär sig "kvinnogöra" för att bättre kunna ta hand om barnbarnet. Men, som ett brev på posten, följer också konflikter mellan Bruno och föräldrarna angående barnets uppfostranföljer (kallt och medicinskt eller varmt och traditionellt). Bruno ser konflikten som en fortsättningen på hans anti-fascistiska kamp under andra världskriget. Och samtidigt som han sprider värme till sonsonen minns han strider och kamrater från 40-talet. 

Vid sidan av kärleken till sitt barnbarn upplever Bruno också sitt livs sista stora kärlek till en kvinna. Den lika syditalienska gamla damen Hortensia. De två kärlekarna (barnbarnet och kvinnan) fyller och förgyller Brunos sista månader. Däremellan mötar han och hamnar i konflikt med handlare, universitetsfolk och läkare. Men skaffar också vänner bland yngre och vidsinta personer. 

En romantisk och fin berättelse, kanske på gränsen till sentimental och lite väl stereotyp.

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Italien]]