Visa källa för Guerra, Armand: A través de la metralla

[[Bild:Guerra_armand-a_través_de_l.jpg|right|frame]]'''A través de la metralla''' är en självbiografisk bok av filmaren [[Armand Guerra]]. Han far runt i Spanien tillsammans med sina kamrater under revolutionen och inbördeskriget 1936. Deras mål är att filma och dokumentera kampen och den skapande kraften hos människor i uppror. De är inga journalister utan anarkister i uppror och kamp mot fascismen. 

Filmandet är bara bakgrunden till gruppens äventyr och vedermödor. Armand Guerra beskriver håndelser och människor, dåliga skämt (återkommer med jämna mellanrum) och kamratskap. 

Det är hjältemod ("[[FAI]] vet att dö men inte att ge upp"), kamratskap död och litande vid fronten. Människor som slåss för saker de tror på,berättelser om överdåd och meningslös väntan (författaren liksom milismännen förstår inte varför de inte anfaller när de har möjlighet).

Då och då passerar författaren Madrid och möts av en värld som till skrämmande hög grad fungerar som vanligt. Vid fronten dör män och kvinnor i kampen för det klasslösa samhället och i Madrid går borgarungdomen på dans. Visserligen beslagtar [[Juventudes Libertarias]] alla jackor för festdeltagarna och skickar dem till fronten, men ändå! 

Gruppen jäktar tillbaka till Madrid när staden håller på att falla och upplever på plats milisernas försvar och fascisternas terrorbombningar. När ledningen beslutar att militarisera miliserna vill författaren förstå beslutet samtidigt som han vid fronten sett och ser hur de fria miliserna slåss hårdare, bättre och för en dröm. 

Författaren imponeras av glädjen och rikedommen i de kollektiviserade byarna han besöker. Den föredetta byprästen (en av de få i Spanien som stod på det arbetande folkets sida) nu brukar jorden tillsammans med de andra arbetarna i kollektivet. Annars är det många starka personer som leder milismän genom exempel.

Det är en ibland väl pompös bok. Arnand Guerra gillar verkligen confederationen ([[CNT]]) och FAI. Många berättelser visar på medlemmarnas offervilja och styrka. [[Buenaventura Durruti|Durutti]] (som han lär känna) hyllas såklart. Men boken är inte en torr propaganda skrift utan också uttryck för ett liv som levts. Detta gör att författaren kan gotta sig åt borgare som tvingas till arbete och åt kyrkan som blivit omvandlad till köttlager. Han kan påstå att korsets enda vettiga funktion är att slå in skallen på präster och han kan fantisera om Jesus som FAI militant. 

Boken innehåller flera händelser och livsöden som författaren får återberättat för sig under runt flängandet och filmandet. 

En milisman drömde om att ansluta sig till FAI. Han skred till verket och drog i de trådar han kunde. Kruxet var att hans farsa ägda några lastbilar och han därför inte ansågs som någon man kunde lita på. För att bevisa sig sprängde han en av lastbilarna i luften. Nåja, lite bättre. Men FAI-gruppen är inte riktigt nöjd. En dag kommer de hem till aspiranten med vapen som de gömmer i hans rum. Dagen efter dyker två "poliser" upp och tar med honom på förhör. De säger att de vet att han har anarkisternas vapen och att det är lika bra att han berättar var de är. Han säger att han inget vet. Då binder de honom och börjar en utdragen misshandel men utan att han yppar ett ord. När en av "poliserna" tar fram en pistol och ger honom valet att prata eller dö vidhåller han att han inget vet. Då skrattar poliserna och ett ytterliggare ett gäng ansluter från näraliggande snår. Det hela var bara ett test för att vara säkra på att han var en go kille. Efter ett liv i organisationen möter Arnand Guerra honom nu vid fronten. 

En annan grymmare berättelse handlar om en CNT-militant från Pamplona, Baskien. Baskien föll tidigt i fascisternas händer och berättaren tvingades gömma sig i sin flickväns hem. Ute i samhället slaktas anarkister, syndikalister och andra socialister i tusentals. Flickvännen i sin tur tvingades skaffa en fascist-pojkvän för att rädda sitt skinn. En dag kommer fascisten på besök för att registrera all i huset, kolla lojalitet och leta rödingar, tjejen förklarar att det inte är nån idé att bry sig om killen där. Han har pratat om att ansluta sig till armén ända sen kriget började. Fascisten frågar och anarkisten har inget att val än att hålla med. Han hamnar i armén, får en snabb utbildning och skickas till fronten för att dö och döda. Första natten kryper han iväg, irrar i ingemansland under halva natten innan han hör röster sjunga [[Hijos del pueblo]], han vet att han kommit över och faller gråtande och sjungande ner i "sin" skyttegrav. Någon dag senare träffar han Guerra och berättar sitt ödé för honom. 

Boken är skriven innan revolutionens slutgiltliga krossande och innan krigets slut. Författaren är med och skapar en nya fri värld.

== Se även ==
*''[[Christie, Stuart: FAI - we, the anarchists!]]''
*''[[Libertarias (1996)]]
*''[[Loach, Ken: Land och frihet]]''
*''[[Lätt, Nisse: Som milisman och kollektivbonde i Spanien]]''
*''[[Orwell, George: Hyllning till Katalonien]]''
*''[[Österberg, Axel: Bakom Barcelonas Barrikader]]''

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Spanien]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska inbördeskriget]]
[[Kategori:Självbiografiskt]]