Visa källa för Gardell, Jonas: Ett ufo gör entré

[[Bild:Gardell,_jonas_-_ett_ufo.jpg|right|frame|"Och när du har rest dig,<br>vänd dig inte om.<br>Det finns ingen väg tillbaka<br>varifrån du kom."]]Juha, Jenny och de andra barnen i Sävbyholm går nu på högstadiet. 70-talet bli 80-tal. Juha har klättrat uppåt igen. Han får hänga med några av de coola. Röka, spela anden i glaset och festa. Genom att bla förse sina coola kamrater med sprit (snodd från päronens spritskåp) och cigaretter, börja röka och anpassa sig efter det rådande lyckas han bli accepterad. Som en i gänget, på de lägre trappstegen så klart. Som en Tjänare.

Något förändras. Juha vägrar utplåna sig själv längre. Han bryter spelets regler. Det stora allomslutande skådespelet som kväver allt och alla. Juha gör upproret. Han bryter med de coola vännerna. Han bestämemr sig för att vara någon. Inte på de andras villkor. Han sätter sig själv i centrum och tvingar alla att se honom. Han klär sig och beter sig som man inte får. Folk skriker bög efter honom, skriver anonyma beundrarbrev till honom, skvallrar om och baktalar honom. Många älskar honom, många hatar honom. Han åker på stryk av fotbollskillarna som vill försvara den rådande ordningen. Men han bräcker dem alla. Ju mer de hatar desto mer hatar han. Varje försök att kväsa honom ger bara upproret mer energi.

[[Jonas Gardell]] fortsätter leverera klarsynta slag mot skolan/samhället och skådespelet som är dess väsen. Den här boken är dock mycket ljusare. Inte bara misär. Ljus, styrka, uppror och uträckta händer. Kärlek. Berättelsen föregås av [[Gardell, Jonas: En komikers uppväxt|En komikers uppväxt]] och följs av [[Gardell, Jonas: Jenny|Jenny]]


----


<blockquote><i>Stockholm i juni 1999
<br>
Till mig själv för tjugo år sen
<br>
Hej Juha.<br>
Först av allt vill jag bara ha sagt: Staffan Westerberg förstörde inte vår barndom.<br>
Han är helt oskyldig. På hela min generations vägnar vill jag be om ursäkt för det lidande vi åsamkat honom genom orättfärdiga anklagelser.<br>
De som skränar elakheter om honom är bara dumma fyllskallar och riktigt usla ståuppkomiker.<br>
Staffan Westerberg förstörde naturligtvis ingens barndom.<br>
En barndom förstörs av helt andra saker. Den sabbas av hemska föräldrar, av morsor som super och farsor som knullar en. Det är mycket värre än "Vilse i pannkakan" kan jag försäkra.<br>
Barndomen förstörs av elaka klasskamrater och blundande lärare och den förtvivlade iden om att barndomen ska vara en lycklig tid, och därför vill man inte veta att den inte är det.<br>
Barndomen förstörs aven skola där man inte med nödvändighet lär sig läsa och skriva men där man helt säkert lär sig sin plats i rangordningen, där man lär sig bli slagen lär sig slå.<br>
Kanske också barndomen får sig en törn när man-inser att man inte alls är älskad som man är, utan att man måste vinna omvärldens kärlek - att det är en tävling, och den som inte fattar det är en idiot. Den insikten kam sabba vilket kalas som helst.<br>
Eller också är ens barndom inte alls förstörd utan bara man själv som är störd, och det är en helt annan sak.<br>
Därför önskar jag uppriktigt, på min generations vägnar, Staffan lycka till i sin teatergärning och hoppas att han ska kunna slänga sin T-shirt som det står "Vi hatar dig, Staffan Westerberg!" på.<br>
Och så ska jag dessutom hälsa Lillstrumpa från en udda och missfärgad tubsocka i min strumplåda att den inte skulle ha något som helst emot att para sig lite, om Lillstrumpa skulle vara på det humöret.''</i></blockquote>


----


<blockquote>Vid femton års ålder har Juha dragit vissa slutsatser om hur världen är funtad. Han kallar sina lärdomar för Juhas lag. 
<br><br>
1. Att tala sanning är att ljuga så att folk tror en.<br>
2. Att vara ärlig är att bluffa så att folk går på det.<br>
3. Om något inte syns finns det inte.<br>
4. Om något inte märks har det inte hänt.<br>
5. Att förställa sig och att vara sig själv är en och samma sak.<br>
6. Skillnaden mellan en upplevd händelse och en uppfunnen är bara en fråga om inlevelseförmåga.<br>
7. Det viktiga är inte hur en människa egentligen är, utan hur andra uppfattar henne.<br>
8. Det viktiga är inte vad en människa egentligen gör eller 
har gjort, utan vad andra tror att hon gör och har gjort.<br>
9. En människa blir till först i en annan människas medvetande.
<br><br>
Och slutligen, den kanske allra viktigaste insikten:
<br><br>
Det är inte bara du som låtsas. Alla gör det. Kanske är du 
bara bättre än de flesta. Så grattis till dig!</blockquote>

[[kategori:Böcker]]
[[kategori:Folkhemmet]]
[[kategori:Mobbning]]
[[kategori:Skola]]
[[kategori:Stockholm]]
[[kategori:Uppror]]
[[kategori:70-tal]]
[[kategori:80-tal]]