Visa källa för Wallraff, Günter: Reporter hos Springer

I '''Reporter hos Springer''' har [[Günter Wallraff]] nästlat sig in som journalist på den stora tyska dagstidningen (ägd av Springerkoncernen som typ var/är (väst)tysklands motsvarithet till Bonniers) [[Bild Zeitung]] lokala kontor i Hannover. Han lyckas hålla sig kvar i ett halvår innan han tvingas avbryta. Samma år, 1977, gav han ut boken där han berättade om sina upplevelser. Vart ett jävla rabalder och han blev stämd av den mäktiga Springer. Detta ledde till att flera passager i andra upplagan fick strykas.

Tanken var att dra ner byxorna på nyhetsförmedlingen i det västtyska samhället. På just Bild fanns hela samhällsapparatens problem tydligt koncentrerade. Journalisternas och de mediedrivande kapitalisternas. Det är här den samhällsbärande ideologin reproduceras. Inte i rena uppläxningar av arbetarklassen från borgerskapet a la 1800-talsstil utan snarare genom att kunna styra informationsflödet. Att mest skriva om trivialiteter, mord, sex, skandaler. Om saker som "säljer". Tiga om allt som andas solidaritet eller kamp. Och ibland ge de borgerliga poltikernas (de tyska kristdeomkaterna i det här fallet) utrymme och ryggdunkar. Men det är ju bara en sida av upprätthållandet som beskrivs. Den så kallade "fin" media gör ju precis samma grej fast lindar in det mycket finare (precis som Bonniers så äger så klart Springer "seriösare" mediebolag).

Det intressanta är ju att han frilägger hur själva arbetet ser ut på redaktionen. Hur systemet är designat för att få journalisterna att skriva rätt grejor. Många är frilansare och sitter löst till och de får ständigt veta om det de skriver duger eller inte. Duger det inte ryker du. Cheferna går in och rättar till för att få till och visa den rätta bildjargongen. Rappt och tilltalande skall det vara. Inga nyanser eller frågetecken. Man skiter dessutom totalt i om det man rapporterar är helt sant och offrar gärna vanligt oskyldigt folk på skandalens altare. Skarva och ljug... Günter visar i detalj hur det går till för en vanlig människa att bli en kugge i denna cyniska mekanik eftersom han själv går upp i rollen totalt. Så mycket att han vill spy på sig själv och mår allmänt kasst. Cheferna som dirigerar skiten "nere på golvet" å sin sida har tryck på sig ovanifrån och strävar ständigt själva uppåt. Självkontrollen och självcensuren löser mycket av fostringsarbetet av journalistkåren för den högsta ledningen i Bild.

Bokens utgivning var startskottet för en hård kamp mellan Walraff och springer. 1978 skapar han fonden "När Bild ljuger, kämpa mot" som hade till syfte att ge folk som drabbats av Bilds journalistik hjälp att stämma bolaget. Sedan gräver han vidare och ger 1979 ut boken ''[[Wallraff, Günter: Journalistik som människojakt|Journalistik som människojakt : granskningen av Axel Springertidningarna fortsätter]]'' och 1980 ''"Bild“-Handbuch. Das Bild-Handbuch bis zum Bildausfall'' som är en juridisk handbok för den som behöver kämpa mot Bild.

== Se även ==
*''[[Guillou, Jan: Det stora avslöjandet]]''

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Journalistik]]
[[Kategori:Media]]