Den nordeuropeiska husockupantrörelsen

Hösten 1981 svepte en våg av husockupationer över i första hand Zürich och Amsterdam. Under vintern spred sig ockupationerna av tomma hus till Västtysklands större städer, framförallt Hamburg och Berlin där tiotals hus ockuperades i de centralt belägna arbetarklassområdena kring Hafenstrasse och Kreutzberg. I Tyskland kom rörelsen att kallas BZ efter tyskans ord för ockuperat. Till Köpenhamn kom fenomenet under vårvintern 1982. Inledningsvis förlöpte ockupationerna väldigt lugnt, den första generationens BZare arbetade med uttalade icke-våldsprinciper. Ockupanternas icke-våld möttes dock av en tämligen oförstående polismakt. När ett hus först fyllts med tårgas för att få ut de boende och sedan rivits med deras tillhörigheter kvar i byggnaden bytte rörelsen strategi. I fortsättningen försvarade man sina hus med våld, en strategi som kulminerade i ockupationen av ett helt kvarter 1986 och polisens skarpa skott 1993.

Uppkomsten av BZ-rörelsen kan förklaras med några framträdande socioekonomiska faktorer, främst krävdes en stor ungdomsgrupp med svaga framtidsutsikter i kombination med bostadsbrist och tomma, centralt belägna, hus i innerstaden. Kanske var det därför rörelsen inte spred sig till Sverige, det svenska 80-talet präglades ju inte av samma ekonomiska kris som resten av Västeuropa. Vidare fanns det i det svenska politiska klimatet litet utrymme för den typ av konfrontativ utomparlamentarisk politisk praxis som präglade BZ-rörelsen. Visserligen ockuperades några hus i Sverige under 80-talet, i första hand i Göteborg, Malmö och Stockholm. Men någon BZ-rörelse växte aldrig fram, de som ockuperade kom snarare ur punk- och anarkistmiljöerna.

saxat från http://3000tecken.wordpress.com/2008/11/05/kort-expose-over-den-nordeuropeiska-husockupantrorelsen/