Väinö Tanner

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Tanner väinö.jpg

Väinö Tanner (1881-1966), en affärsman aktiv inom den finska kooperativa rörelsen, sossepamp och drivande i partiets högerfalang. Statsminister, finansminister och utrikesminister under mellankrigstiden. Ett riktigt svin med andra ord.

Blev student år 1900 och genomgick handelsinstitutet för affärsmän i Finland. Anslöt sig till det socialdemokratiska partiet 1905. Redaktör vid tidningen Viipuri i Viborg 1905-06 och vid Sosialidemokraatti i Björneborg 1907-09. Åren 1905-15 aktiv i styrelserådet för SOK (Andelsaffärernas Centralförbund, Finlands motsvarighet till det svenska Kooperativa Förbundet) och verkställande direktör för Elanto 1915-46. Innehade ett flertal andra uppgifter inom kooperationen. Medlem av den socialdemokratiska partistyrelsen 1909-11 och 1913-17. Ledamot av lantdagen 1907-10 och 1913-16. 1917 finansminister i Tokois senat, stödde beviljandet av lån till Kerenskijs krigföring. Motsatte sig [[|finska revolutionen|revolutionen]] 1918 och började omedelbart samarbeta med tyskarna när de erövrat Helsingfors. Började publicera tidningen Suomen Sosiaalidemokraatti den 6 maj 1918. Representerade Finland vid fredsförhandlingarna med Sovjetunionen 1920 i Dorpat. Medlem i Finlands socialdemokratiska partistyrelse 1919-26, 1930-44 och 1958-62. Statsminister 1926-27. Finansminister 1937-39. Utrikesminister 1939-40. Minister med olika uppgifter under kriget 1941-44. Dömdes vid krigsansvarighetsprocessen 1946 till 5 år och 6 månaders fängelse. Frigavs 1948.

Varit verksam i styrelsen för många statliga företag, bl.a. Enso-Gutzeit Oy:s styrelseråd 1925-46 och dess ordförande från 1952. Såsom tvättäkta borgare gett den yttersta högern i det socialdemokratiska partiet – som efter klasskriget haft ledningen i partiet – namnet ”tanneriter”.


Saxat ifrån Mankinen; Palmer: Finlands röda garden.